Hoppa till huvudinnehållet Hoppa till sidfoten
Torv

Foto: Mirja Kalms

Torv

Torv är en jordart som består av växtrester som har samlats i våtmarker. När torven ligger under grundvattenytan bryts den ned mycket långsamt. Om grundvattennivån sjunker och torven kommer i kontakt med luft ökar nedbrytningen.

Torv finns i stora delar av Sverige, främst i mossar, kärr och andra områden där grundvattennivån är hög. Torvens egenskaper beror bland annat på vilka växter den består av och hur mycket växtresterna har brutits ned. Torv delas in i tre grupper utifrån hur nedbruten den är: låghumifierad, mellanhumifierad och höghumifierad torv. Låghumifierad torv är lite eller inte alls nedbruten, medan höghumifierad torv är kraftigt nedbruten.

Den höga vattenhalten gör att torv naturligt har låg hållfasthet och bärighet. När torven belastas kan den pressas samman kraftigt. Det kan leda till stora sättningar, vilket innebär att marken sjunker. När man bygger exempelvis en väg på låg- eller mellanhumifierad torv sker sättningarna relativt snabbt. När torven pressas samman ökar dess hållfasthet.

Torv

Foto: Mirja Kalms

Det går att bygga på torv

Torv går att bygga på bara man gör det på lämpligt sätt. Det är viktigt att ta hänsyn till markens bärighet och kunna bedöma hur stora sättningarna kan bli. Ofta behöver man förstärka marken eller vidta andra åtgärder för att förhindra att sättningarna blir för stora. Det kan till exempel handla om att belasta marken med extra last i förväg som sedan tas bort, byta ut torven mot ett mer hållfast material eller använda armering. Ett annat alternativ är att grundlägga byggnader och anläggningar på djupare jordlager med bättre bärighet.

Innan man bygger eller utför markarbeten behöver man undersöka hur djupa torvlagren är och hur stort område de täcker. Torv som har belastats under lång tid av exempelvis vägar, järnvägar och byggnader har pressats samman och fått högre hållfasthet. Ett exempel är Malmbanan, där tunga malmtransporter går över stora områden med torv under järnvägsbanken.

Torv undersöks i Mullsjö 2018.

Foto: SGI

Torvmarker kan lagra och transportera stora mängder vatten. Om grundvattennivån förändras eller om marken dräneras eller schaktas kan det påverka både markens stabilitet och den omgivande naturmiljön. Därför är det viktigt att undersöka både markens egenskaper och vattenförhållandena när man planerar att bygga i områden med torv.

Torvmarker lagrar också stora mängder kol. Om torven grävs upp eller grundvattennivån sänks kan torven börja brytas ned snabbare och växthusgaser, bland annat koldioxid, frigöras till atmosfären. Därför bör man så långt som möjligt undvika att gräva upp torv eller sänka grundvattennivån när man bygger eller utför markarbeten i områden med torv.

Vår forskning om torv

För att kunna bygga säkert på torvmark behövs bättre kunskap om hur torven beter sig när den belastas. SGI undersöker därför fibertorvens egenskaper och hur de påverkar markens stabilitet och sättningar. Forskningen ska bidra till säkrare bedömningar och mer tillförlitliga beräkningar vid byggande på torvmark. Vi deltar också i en europeisk torvgrupp inom ELGIP som fokuserar på tillämpad geoteknisk forskning om torv.

Torvs hållfasthets- och deformationsegenskaper

SGI bedriver forskning på låg- och mellanförmultnad torv, så kallad fibertorv. Syftet är att ta fram verktyg för att bättre kunna bestämma torvs mekaniska egenskaper och räkna på stabilitet och sättningar för konstruktioner som exempelvis järnvägar på torvmark. Projekten genomförs i samarbete med Trafikverket samt internationella torvforskare.