Testar nytt sätt att suga upp fiberbankar ur havet

Fiberbanken i Essvik innehåller flera olika föroreningar, bland annat arsenik. En svårighet med att ta bort fiberbankar är att fibrer och föroreningar kan virvla upp och spridas i vattnet vid traditionell muddring. I ett metodutvecklingsprojekt arbetar SGI tillsammans med Sundsvalls kommun och det belgiska företaget Hydrex för att undersöka hur fiberbankar kan tas bort med mindre grumling och spridning av föroreningar.

Suger upp förorenade fibrer

I vattnet i Essvik arbetar en stor vakuumsug inuti en kammare. Den hämtar upp muddermassor som transporteras med sugbil till en damm. Dammen har utformats för att rena vattnet som följer med muddermassorna.

Metoden kallas innesluten muddring och innebär att materialet sugs upp i en luftfylld kammare. Målet är att få med mindre vatten än vid traditionell sugmuddring. Det är första gången metoden testas på fiberbankar. Runt dammen där muddermassorna töms är lukten påtaglig. Det är en blandning av träfibrer och pappersmassa som sugits upp.

– Det är ett pilotprojekt där vi testar metoden och vilken påverkan den har på den omgivande miljön. Målet är att få en minimal spridningen av föroreningar och samtidigt få med så lite vatten som möjligt upp, säger Henrik Bengtsson, forskare och ansvarig för projektet på SGI.

Mätningar visar hur omgivningen påverkas

Runt muddringsområdet finns mätstationer och så kallade sedimentfällor. Fällorna samlar upp partiklar som sjunker genom vattnet. Tillsammans med övriga mätningar ger de underlag för att undersöka hur fibrer och föroreningar sprids i omgivningen.

SGI ansvarar för kontrollen och utvärderingen av muddringen. Nästa steg är att analysera insamlade prover och mätdata för att bedöma hur metoden har fungerat och hur omgivningen har påverkats.

Mer än hundra års utsläpp

Fiberbanken i Essvik är ett resultat av en lång industrihistoria. Från mitten av 1800-talet fram till 1970-talet släppte massa- och träindustrier längs Norrlandskusten ut stora mängder träfibrer och processkemikalier i vattendrag och hav. Fibrerna samlades på bottnarna utanför eller nedströms industrierna och bildade så kallade fiberbankar, och har gett upphov till en syrefattig miljö.

Vid Essvik är fiberbanken förorenad med kisaska som innehåller bland annat zink, arsenik, koppar och bly. Föroreningarna kan spridas till omgivningen. När fibrerna bryts ned bildas det också metan, som är en stark växthusgas. På plats syns gasbubblor stiga från fiberbanken. Fiberbanken i Essvik är cirka 400 000 kubikmeter stor. I pilotprojektet har bara en liten del sugits upp.

Projektet i Essvik pågår till 2028. Sundsvalls kommun är huvudman och SGI har beviljats sju miljoner kronor av Naturvårdsverket för sin del av projektet. Resultaten ska ge underlag för att bedöma om metoden kan användas för att åtgärda fiberbankar i större skala.