Verktyg för platsspecifik riskbedömning av PAH
Verktygen PAH-TU-kalkylatorn och Effektiva medelvärden PAH kan användas för att förbättra underlaget för platsspecifika riskbedömningar utifrån mätningar av kemisk biotillgänglighet.
Nytt vägledningsmaterial för riskbedömning av förorenad jord vid biokolsbehandling
Foto: Anja Enell
Statens geotekniska institut (SGI) har tagit fram ett nytt vägledningsmaterial för platsspecifik riskbedömning av förorenad jord inför och efter behandling med biokol.
Materialet består av en rapport samt ett Excelbaserat beräkningsverktyg, Effektiva medelvärden PAH, och riktar sig till myndigheter, konsulter och andra aktörer som arbetar med efterbehandling av förorenade områden.
Vägledningsmaterialet har utvecklats inom forskningsprojektet BALANCE och fokuserar på polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och vissa tungmetaller. Metodiken utgår från Naturvårdsverkets modell för riskbedömning av förorenad mark och dess Excelbaserade beräkningsverktyg, men har kompletterats med hur man kan mäta föroreningars löslighet och uppskatta biotillgänglighet för att få platsspecifika data. Samtliga skyddsobjekt i riktvärdesmodellen ingår: människors hälsa, markmiljö, grundvatten och ytvatten.
Fokus på minskad risk – inte föroreningshalter
Eftersom biokolsbehandling inte minskar föroreningshalterna i jorden fokuserar vägledningen på hur förändringar i rörlighet, spridning och biotillgänglighet kan tas med i en riskbedömning, både inför och efter en åtgärd.
Exempel visar stor potential för PAH
Beräkningsexempel i rapporten, baserade på data från ett femårigt fältförsök i Helsingborg, visar att biokolsbehandling kan motivera betydligt högre platsspecifika riktvärden för PAH‑L och PAH‑M, medan effekten för PAH‑H var mindre tydlig.
En separat ekologisk riskbedömning visade potentiella risker för markekosystemet i obehandlad jord, medan tillsats av biokol minskade riskerna till acceptabla nivåer.
Begränsad men möjlig effekt för metaller
Beräkningsexempel för metaller, också baserade på försöket i Helsingborg, visar en begränsad påverkan på platsspecifika riktvärden. För vissa metaller, såsom kadmium och nickel, visar exemplen att biokolsbehandling kan minska deras löslighet.
Stöd för praktisk användning
Det nya vägledningsmaterialet ger ett praktiskt stöd för hur riskbedömning kan genomföras vid biokolsbehandling av förorenad jord. Samtidigt betonas att biokol är ett samlingsnamn för olika material med varierande egenskaper, och att biokolets förmåga att binda föroreningar alltid bör testas tillsammans med den aktuella jorden i labbskala innan en fullskalig åtgärd genomförs.
