Utred slamströmmar

Slamströmmar är snabba massrörelser där vatten och jord rör sig som en flytande massa nedför en bäckravin eller, mer sällan, i   kanaliserade flödesstråk på långa och branta sluttningar. De sker i områden där jordlagren består av grovkorniga och eroderbara jordar, exempelvis morän, silt och sand. Det är vanligt att slamströmmar uppstår återkommande på samma ställe. Slamströmmar kan färdas över betydande avstånd, upp till flera kilometer, och transportera jordmaterial och annat som kommer i dess väg längs en ravin eller bäckfåra. De kan orsaka kraftig erosion och omfattande skador på exempelvis infrastruktur och byggnader. I Sverige har betydande skador uppkommit på infrastruktur och byggnader och personskador har rapporterats i ett fall.

Slamströmmen avlagrar jordmaterialet både längs själva bäckfåran/ravinen och där ravinen tar slut och topografin planar ut.

I ravinen avlagras materialet mestadels osorterat i form av längsgående strängar/vallar som kallas levéer. Ofta kan en ansamling av stora stenar, block och trädstammar, urskiljas framför dessa levéer.

Där ravinen tar slut och marken flackar ut avlagras materialet i form av en alluvialkon (vars form liknar en solfjäder). Lutningen för avsättningsområden kan anses generellt vara mindre än 10° och varierar beroende på lokala förutsättningar och slamströmmens egenskaper. Alluvialkonen är uppbyggd av jordmaterial från genom åren återkommande händelser. Vid en händelse kan jordmaterialet spridas i ena delen av alluvialkonen för att i nästa händelse spridas åt andra hållet.

För att en slamström ska kunna utvecklas behövs tillgång till jord eller löst material, vatten och branta slänter. Växtlighet i raviner och slänter har en positiv inverkan då de binder ihop jorden och minskar förutsättningar för erosion. Slamströmmar kan utvecklas när mycket vatten rinner med hög fart (högt flöde) nerför en brant sluttning i en ravin eller bäckfåra. Detta höga flöde kan orsakas av kortvariga, intensiva regn eller långvarig nederbörd, ibland i kombination med snösmältning. Ändrade avrinningsförhållanden, exempelvis till följd av ökade avrinningsmängder, ändrade avrinningsvägar eller blottlagd jord, kan också medföra att mer vatten än tidigare når bäckfåran.

Historiska slamströmmar

Vissa vattendrag har större förutsättningar för slamströmmar än andra och ofta återkommer slamströmmar på samma ställen. Därför är spår från tidigare inträffade slamströmmar eller kraftig erosion en indikation på att området kan ha förutsättningar för slamströmmar även framöver. Slamströmmar som inträffat tidigare i eller i anslutning till planområdet kan identifieras på kartor med jordarter och topografi samt genom fältstudier. Kännetecken på att slamströmmar har inträffat kan vara:

• spår av höga flöden längs vattendrag/bäckraviner
• högar med sten, block, träd och grenar längs bäckraviner
• avlagringar nedströms raviner i form av alluvialkoner
• erosion längs bäckbottnar och i ravinslänter
• igensatta eller bortspolade trummor eller broar

Slamströmmar är vanligast i fjällvärlden men inträffar även på andra ställen med branta bäckraviner eller slänter. Exempel på områden med återkommande slamströmmar är Åre, Kittelfjäll och Bydalen (Fjällhalsen) där ravinerna, som delvis skapats av återkommande slamströmmar, är tydliga på terrängskuggningskartor. Utanför fjällvärlden har slamströmmar inträffat exempelvis i Värmlands län längs Klarälvsdalen, i delar av Jönköpings och Västernorrlands län samt i Härjedalens och Dalarnas lågfjälls- och skogslandskap.

För att en slamström ska kunna utvecklas krävs att det finns material, som kan rivas loss och transporteras med det höga vattenflödet, så som jord, träd eller buskar. Även sedimentärt berg kan lossna och tillföra material till en slamström. Materialet kan rivas loss från sidoslänterna och längs bäckbottnen, men slamströmmen tar också ofta med sig material från tidigare ras och slamströmmar som finns avlagrat längs bäckfåran. Material som har avlagrats under broar och i trummor kan också dras med av en slamström.

Exploatering kan påverka förutsättningar för slamströmmar genom förändrad markanvändning, till exempel genom avlägsnande av vegetation, hårdgörande av tidigare naturmark, ändrade marknivåer och laster. Detta kan leda till både ökade avrinningsmängder och nya avrinningsvägar. I branta slänter kan anläggande av nya vägar och uppfyllnader försämra stabilitetsförhållandena och ge upphov till ras och erosion. Materialet som frigörs i slänten eller rasar till bäcken kan dras med av en slamström. Ökad avrinning från planområdet kan även öka förutsättningarna för att slamströmmar bildas i områden nedströms planområdet.

Vid utredning av slamströmmar behöver följande frågeställningar besvaras:

• Kan nuvarande eller planerad markanvändning inom planområdet påverkas av slamströmmar?
• Kan förändrad markanvändning ovanför planområdet påverka risken kopplad till slamströmmar inom planområdet?
• Kan exploateringen i planområdet påverka förutsättningarna för slamströmmar i nedströms liggande områden?  

Inledningsvis behöver det bedömas om det finns förutsättningar för slamströmmar inom eller i direkt anslutning till planområdet. Om förutsättningar finns, eller inte med säkerhet kan uteslutas, behöver befintliga och framtida förhållanden utredas. Nedan beskrivs en arbetsprocess för hur förutsättningar för slamströmmar kan utredas i två steg med successivt ökande detaljeringsgrad, med en översiktlig bedömning (steg 1) som vid behov följs av en detaljerad utredning (steg 2).

Utredningar bör utföras av geoteknisk sakkunnig med dokumenterad erfarenhet från liknande utredningar/slamströmsutredningar.

Förutsättningarna för slamströmmar behöver utredas såväl inom planområdet som i angränsande områden. Bedömningen ska omfatta både befintliga och planerade förhållanden.  Hänsyn ska tas till planerad markanvändning, hur mycket människor som vistas i området och framtida klimatförändringar. Samtliga förutsättningar som den nya planen medger, och faktorer som kan påverka förutsättningar för en slamström, behöver beaktas i utredningen. Utredningen av slamströmmar för ett planområde behöver därför även omfatta eventuell påverkan på nedströms liggande områden.

Om bedömningen av detaljplanområdets lämplighet bygger på specifika förhållanden utanför planområdet behöver även framtida förändringar där beaktas. Det kan till exempel handla om vegetation i branta slänter, som kan påverkas av avverkning eller skogsbrand. Konsekvenserna av sådana förändringar behöver utredas för att säkerställa att marken är lämplig även på lång sikt. Om det krävs skyddsåtgärder för att säkerställa markens lämplighet i ett område behöver kommunen analysera om och hur det är möjligt att uppföra skyddsåtgärderna (rådighet etc.) samt över tid förvalta åtgärderna. Boverket anger i sin vägledning ”tillsynsvägledning naturolyckor” vad man juridiskt bör tänka på vid uppförande av skyddsåtgärder.

Områden som kan påverkas vid högvattenflöde och slamströmmar längs bäckfårans naturliga sträckning samt om denna ändrar riktning behöver identifieras. En tumregel som kan användas är att befintlig bebyggelse och infrastruktur som ligger inom 100 meter från en bäckfåra eller inom slamströmmens avsättningsområde, behöver utredas särskilt. För branta moränslänter bör utredningen omfatta även angränsande områden med flackare lutning (mellan 10 och 25°).

Färre dagar med tjäle och fler tjälcykler kan försämra slänternas stabilitet. Färre dagar med snötäcke innebär också att naturliga slänter utsätts för mer regn under den del av året när växttäcket är mindre utbrett. Det kan öka erosionen.

Sammantaget kan dessa förändringar öka förutsättningarna för slamströmmar.

Det finns i dag inga nationella planeringsunderlag som visar var och hur klimatförändringen kan påverka risken för slamströmmar. Påverkan behöver därför bedömas utifrån lokala förhållanden, till exempel jordarter och topografi, samt hur klimatförändringen kan påverka portrycket.

SGI har publicerat en rapport med en översiktlig bedömning av hur klimatförändringen kan påverka naturlig mark och geokonstruktioner.

Mätningar av portryck och grundvattennivåer i slänter samt nederbörd och flöden i bäckar kan ge bättre kunskap om hur området fungerar i dagens klimat. Den kunskapen kan användas för att bedöma hur känsligt området är för klimatförändringens effekter.

Det är inte lämpligt att uppföra bebyggelse inom en slamströms avsättningsområde då det ofta kräver kostsamma och stora skydds- och förstärkningsåtgärder. Befintlig bebyggelse inom ett avsättningsområde, kan till exempel skyddas genom att bygga en sedimentationsdamm, skyddande vallar eller genom att styra flödet från bäcken till en annan fåra.

En översiktlig bedömning av förutsättningar för slamströmmar i område syftar till att fastlägga om förutsättningar kan uteslutas eller om detaljerad utredning krävs.

Den översiktliga bedömningen bör göras med stöd av statliga planeringsunderlag (mer om dessa kan du läsa här) och med efterföljande fältbesök, om det inte klart och tydligt kan uteslutas att slamströmmar kan inträffa. Den översiktliga bedömningen behöver redovisas i ett geotekniskt utlåtande eller som en del i en geoteknisk utredning (PM Geoteknik) och omfatta följande:

• Översiktlig beskrivning av de topografiska, geologiska och hydrologiska förhållandena inom avrinningsområdet.
• Redovisning av tidigare inträffade slamströmmar i eller i angränsande områden samt kända förutsättningar för slamströmmar som kan beröra planområdet direkt eller indirekt.
• Bedömning av om planerad markanvändning innebär att förutsättningarna för slamströmmar ökar uppströms, inom eller nedströms planområdet.
• Bedömning av hur ett förändrat klimat kan påverka förutsättningarna för slamströmmar.
• Samlad bedömning av om förutsättningar för slamströmmar som kan beröra planområdet kan uteslutas, inklusive motivering och underlag till bedömningen.

Om det finns en översiktsplan eller ett planprogram kan delar av dessa användas som underlag för bedömningen. Tidigare utförda geotekniska undersökningar och utredningar tillför också information för bedömning avförutsättningarna. Intervjuer med personer som bott länge på platsen och med driftpersonal på Trafikverket, kan även ge värdefull information.

Om det finns raviner eller branta slänter i och/eller i direkt anslutning till planområdet, behöver ett fältbesök genomföras. Vid fältbesöket bör minst två platser längs bäckar och minst en plats i slänter besiktigas. Som stöd för bedömningen finns ett antal kriterier framtagna för dels slamströmmar längs vattendrag, dels slamströmmar i branta slänter (se nedan).

Om den översiktliga bedömningen (steg 1) inte kan utesluta förutsättningar för slamströmmar bör en detaljerad utredning (Steg 2) genomföras.  

Om utredningen visar att markförhållandena inom eller i direkt anslutning till planområdet kräver omfattande åtgärder eller åtgärder som är svåra att genomföra för att marken ska bli lämplig att bebygga, bör planområdets avgränsning ses över. Det kan då vara lämpligt att undanta de områden där sådana åtgärder behövs.

Om markens lämplighet i planområdet är beroende av förutsättningarna utanför planområdet där framtida markanvändning kan medföra ökade förutsättningar, bör också detta regleras i planen.

Om den översiktliga bedömningen visar att det kan finnas förutsättningar för slamströmmar som kan påverka planområdet och/eller att planerad exploatering kan påverka förutsättningar för slamströmmar nedströms planområdet, behöver en detaljerad utredning genomföras. I ”riktlinjer för detaljerad utredning av slänter och raviner i morän” som redovisas i SGI rapport 68 ges rekommendationer för hur en detaljerad utredning kan utföras för att uppnå tillräcklig kvalité.

Följande text ger en översikt av rapportens innehåll, anpassad för denna vägledning. I rapport 68 beskrivs hur en fullständig detaljerad utredning kan genomföras, vilket omfattar bland annat fältstudie, stabilitetsberäkningar och analys av geohydrologiska förhållanden (inklusive flödesberäkning), samt bedömning av behov av eventuella förstärkningsåtgärder.

Det är viktigt att anpassa omfattningen av en detaljerad utredning utifrån den översiktliga bedömningen och de förhållanden som råder i avrinningsområdet samt inom och i direkt anslutning till planområdet. Detta innebär att detaljeringsgraden av utredningarna kan skilja sig från fall till fall. Informationen från den översiktliga bedömningen (steg 1) kan ge indikationer på komplexiteten och omfattning av utredningsbehovet i den detaljerade utredningen. Fältstudien kan ge en kompletterande bild, och utifrån dess resultat kan omfattningen av fortsatta analyser bedömas. I enklare fall kan fältstudien och överslagsstabilitetsberäkningar räcka som underlag till bedömning. Om förhållandena är komplexa och om konsekvenserna av en slamström är stora, krävs att utredningen görs för alla de steg som beskrivs i SGI rapport 68. 

Nedan ges exempel på frågeställningar i en detaljerad slamströmsutredning:

• Stabilitetsförhållanden i branta slänter och i ravinens sidoslänter för både befintlig och planerad markanvändning
• Hur ett förändrat klimat kan påverka förutsättningarna för slamströmmar och områdetstotal stabilitet
• Utredningen bör ske parallellt med och samordnas med den geotekniska utredningen samt dagvattenutredningen. Det är viktigt att förslagna åtgärder i dagvattentutredningen tar hänsyn till särskilda risker relaterade till slamströmmar.
• Vilka åtgärder och restriktioner som krävs för att marken ska bli lämplig för avsedd markanvändning. Åtgärdernas funktion och genomförbarhet behöver vara utredda och reglerade i planen.
• Även åtgärder utanför planområdet som krävs för att marken ska bli lämplig behöver säkerställas/genomföras innan planens antagande. Om underhåll av dessa åtgärder är en förutsättning för att marken ska vara lämplig över tid, behöver underhållsbehov och ansvar för det klarläggas i planprocessen.

Resultaten från slamströmsutredningen används för att bedöma vilka åtgärder som behövs och hur de ska dimensioneras. Åtgärderna bör utformas för att klara både höga flöden i dagens klimat och ökade flöden som klimatförändringen kan medföra.

Lämpliga åtgärder mot slamströmmar och hur de kan dimensioneras beskrivs här. Utredningen kan också visa att markanvändningen behöver begränsas eller anpassas, till exempel genom att byggnader och vägar placeras på lämpliga platser.

Nedan redovisas förslag på vad som behöver bedömas och redovisas i en detaljerad utredning:

• Fältstudien med kartor, ritningar och övrig dokumentation från fältstudien (exempelvis dokumentation av mängden tillgängligt jordmaterial längs bäckravinen, eventuella geotekniska undersökningar, underlag till förberedelser för fältstudien).
• Bedömning av stabiliteten i branta slänter och ravinens sidoslänter, inklusive underlag för stabilitetsberäkningar och analyser.
• Bedömning av den mängd jordmaterial och vatten som maximalt kan mobiliseras av en slamström och vart det kan transporteras.
• Bedömning av förutsättningar för slamströmmar i hela avrinningsområdet.
• Vilka områden i hela avrinningsområdet som kan påverkas av slamströmmar.
• Bedömning av om föreslagen markanvändning riskerar att påverkas av en slamström, och om befintliga risker gör att marken är olämplig.
• Bedömning av om planerad markanvändning kan ändra förutsättningarna och att risker relaterad till slamströmmar inte blir otillfredsställande i angränsande områden.
• Analys av klimatförändringens förväntade effekter, som säkerställer att området ska vara dimensionerad för ett förändrat klimat
• Om det finns risk att en slamström ändrar riktning på så sätt att planområdet påverkas, exempelvis till följd av att trummor/broar sätts igen
• Om det finns risker kopplade till slamströmmar behöver förslag på förstärkningsåtgärder eller andra preventiva åtgärder inom eller utanför planområdet, samt eventuella restriktioner beskrivas. Dimensionering av dessa görs i nästa steg.
• Eventuella skötsel- och underhållsplaner av förstärkningsåtgärder eller andra preventiva åtgärder.
• Slutgiltig motivering till bedömningen.

Nedan följer en checklista som stöd för kommunen vid upphandling av en detaljerad slamströmsutredning:

• Utredningen behöver ta hänsyn till förutsättningarna i och utanför planområdet.
• I ”riktlinjer för detaljerad utredning av slänter och raviner i morän” som redovisas i SGI rapport 68 ges rekommendationer för hur en detaljerad utredning kan utföras för att uppnå tillräcklig kvalité
• Utredningar ska omfatta nuvarande förhållanden och planerad markanvändning.
• Utredningen behöver ta hänsyn till klimatförändringar och dess påverkan på nederbörd, flöden, grundvatten och tjäle, samt inkludera oplanerad förändrad markanvändning till följd av exempelvis skogsbrand
• Slamströmsutredningen ska samordnas med släntstabilitets- och dagvattenutredningen så att de geotekniska förhållandena i området kan bedömas i sin helhet, tillsammans med hantering av dagvatten.
• Den föreslagna lösningen för dagvattenhanteringen behöver vägas in i utredningen av slamströmmar och släntstabilitet och vice versa.
• Utredningen behöver redovisa vilka restriktioner och åtgärder som krävs för att marken ska vara lämplig efter förhållanden som planen medger.
• Kommunen bör ställa krav på att konsulten är geotekniskt sakkunnig med dokumenterad kompetens och erfarenheter av utredning av förutsättningar för slamströmmar.