Bedömning av slamströmmar

Slamströmmar berör ofta stora områden och kommunens arbete för att förhindra skador från slamströmmar bör inledas tidigt i planprocessen. Utredningar och eventuella åtgärder behöver planeras och genomföras för hela avrinningsområdet. Därför bör kommunen tidigt bedöma var det finns förutsättningar för slamströmmar och vilka områden som kan påverkas.

Bedömningen bör göras i samband med översiktsplanering, vid ändring av översiktsplanen eller i ett planprogram. Den behöver omfatta både befintlig bebyggelse och områden som kan komma att exploateras. Det är däremot normalt inte lämpligt att utreda slamströmmar inom ramen för en enskild detaljplan.

För att ett område ska vara lämpligt för den planerade användningen kan det behövas skyddsåtgärder mot slamströmmar. Beroende på förhållandena i avrinningsområdet och den bedömda risken kan åtgärder behövas både uppströms och nedströms det område som ska planläggas.

Vilka åtgärder som behövs och hur de ska utformas beror bland annat på det högsta uppskattade vattenflödet, vilket i sin tur påverkas av hur mycket vatten som rinner från slänterna, och hur mycket jord- och växtmaterial som kan transporteras med en slamström. Nedströms kan till exempel hårdgjorda ytor, broar och dagvattenlösningar påverka vilken väg en slamström tar.

För att skapa god stabilitet på lång sikt bör ny bebyggelse placeras på tillräckligt avstånd från krönet på ravinens sidoslänter.  Som en översiktlig tumregel i tidiga planeringsskeden kan ett avstånd på 100 meter från bäckravinen användas.

Att utreda slamströmmar sker i flera steg. Den inledande bedömningen i översiktsplanen görs främst med hjälp av statliga planeringsunderlag.

Skogsstyrelsens underlag identifierar jordslänter med lutning mellan 25 och 40° och bäckraviner som kan ha förutsättningar för ras och slamströmmar, samt områden nedanför, dock inte längre bort än 200 meter, som kan påverkas. Då slamströmmar sällan initieras i slänter med lutning mindre än 17° kan som komplement topografisk information användas för att identifiera slänter med lutning mellan 15 och 40°. Den övre gränsen på 40° är satt då det förutsatts främst utgöras av berg.

Om den inledande bedömningen visar att det finns förutsättningar för slamströmmar behöver kommunen göra strategiska ställningstaganden för hela avrinningsområdet. Kommunen behöver bedöma vilka områden som kan exploateras och vilka som bör lämnas oexploaterade, till exempel för att bevara vegetation som skydd.

Kommunen behöver också bedöma om andra åtgärder kan genomföras för att göra marken lämplig för den planerade användningen. En exploatering i en del av avrinningsområdet kan påverka möjligheten att exploatera andra delar av samma område.

I dessa områden kan behöva ta fram kompletterande utredningar innan detaljplaneringen börjar, till exempel inom ramen för ett planprogram. Utredningarna kan användas för att identifiera skyddsåtgärder som minskar risken för slamströmmar. Utredningen behöver omfatta hela avrinningsområdet för bäckraviner och branta slänter där det kan finnas förutsättningar för slamströmmar.

De olika stegen i utredningen beskrivs i avsnittet Detaljplanering - Utred slamströmmar.

Kommunen bör även utreda hur lösningar för omhändertagande av dagvatten påverkar identifierade risker för slamströmmar och ras. Förslag bör ges på hur risker kan minskas, exempelvis genom fördröjning, avskärande diken, strategiska val av utsläppspunkter. Dessa utredningar kan vara ett stöd vid framtagandet av en handlingsplan för en hållbar dagvattenstrategi.

• Slamströmmar är vanliga i fjällvärlden men förekommer lokalt även i övriga landet. Områden med brant topografi, lätteroderade jordar, raviner och bäckar behöver särskilt uppmärksammas. Även områden nedströms dessa kan påverkas av slamströmmar.
• Slamströmmar uppstår oftast längs branta bäckraviner. De kan även utlösas till följande av ett ras i en mycket brant sluttning.
• Ta hänsyn till de geologiska, topografiska och hydrologiska förutsättningarna i hela avrinningsområdet uppströms planområdet.
• Att områden pekas ut i underlaget från Skogsstyrelsen behöver inte betyda att risker kopplade till slamströmmar finns, men att riskerna bör utredas.
• Det finns osäkerheter i planeringsunderlagen som behöver beaktas. Osäkerheter gör att det kan finnas områden som inte identifieras. Under avsnittet "Planeringsunderlag" kan du läsa mer om vilka planeringsunderlag som kan användas för bedömning av slamströmmar.
• Det är vanligt att slamströmmar återkommer på samma ställe. Ta del av eventuell information om tidigare slamströmmar och tidigare utförda geotekniska utredningar och erfarenheter inom kommunen.
• Beroende på slamströmmens karaktär kan olika typer av skador uppkomma. Den kan orsaka stor förödelse längs sin framfart och förstöra bebyggelse och infrastruktur, till exempel genom erosion i slänter vilket minskar stabiliteten för dessa, dämning av vägtrummor och påföljande bortspolning av väg- och järnvägsbankar.
• Markanvändningen (befintlig och kommande) har stor påverkan på förutsättningar för erosion och slamströmmar. Detta gäller både uppströms och nedströms planområdet. Exempelvis spelar typ och utbredning av vegetation, förekomst av vägtrummor och broar och andel hårdgjorda ytor en stor roll.
• Skogsbruksåtgärder (avverkning, gallring, körspår, skogsbilvägar) påverkar förutsättningarna för slamströmmar. Genom att planera skogsbruksåtgärder kan risken för slamströmmar minskas, se exempel Räddningsverket (2003 kap.8) och Skogsstyrelsens rapport 9 (2016)
• I områden där det kan finnas förutsättningar för slamströmmar bör kommunen, länsstyrelsen och andra aktörer samråda, till exempel inför avverkning eller förändring av markanvändning.

Klimataspekter vid slamströmmar:

I översiktsplanen behöver kommunen ta hänsyn till hur klimatförändringen kan komma att påverka förutsättningar för slamströmmar.

Slamströmmar uppstår ofta vid tillfällen med kraftig nederbörd och intensiv snösmältning. Intensiva regn, särskilt efter torra perioder, kan leda till ökad erosion och avrinning, samt försämrad stabilitet, vilket kan öka förutsättningar för slamströmmar.

Klimatet kan påverka vegetationens skyddande effekt. Exempelvis vid förändring av bestånden och efter en storm eller skogsbrand. Mer frekvent och intensiv nederbörd, samt fler tjälcykler eller avsaknad av tjäle vintertid, ökar förutsättningar för slamströmmar.