Vi använder kakor (cookies) för att göra din upplevelse av vår webbplats så bra som möjligt. Om du väljer att godkänna eller att surfa vidare på vår webbplats innebär det att du samtycker till att vi använder kakor. Mer information om kakor

Provtagning och fältundersökning

Provtagning kan omfatta flera medier så som mark, grundvatten, ytvatten, sediment, byggnadsmaterial, porgas och inomhusluft. De undersökningar som görs och de prover som tas ligger till grund för kommande bedömningar och beslut för det förorenade området.

Fältundersökningar planeras i de fall ett mark- eller vattenområde misstänks vara förorenat. Här ger vi tips om vad man bör tänka på och några exempel på provtagnings- och fältmätningsmetoder.

Provtagningsplan

Innan man utför undersökningen behöver man beskriva vilka fältarbeten som ska utföras och varför. Beskrivningen görs i en provtagningsplan som brukar innehålla följande delar: 

  • Undersökningens syfte och avgränsning
  • Information om platsen som ska undersökas, var den ligger, vilken verksamhet som pågår idag, vilken verksamhet som har bedrivits historiskt och vilka framtida planer som finns för området. Eventuella skyddsobjekt så som bostäder eller vattendrag i närheten ska beskrivas. Om information finns om geologi, hydrologi och hydrogeologi kan även det ingå. 
  • Konceptuell modell eller problembeskrivning som beskriver risksituationen för det förorenade området och tar upp:
    • Misstänkta föroreningar och föroreningssituation, till exempel utifrån information om historisk och nuvarande verksamhet
    • Riskobjekt, vilket kan vara en nedgrävd tunna med bekämpningsmedel, en förorening i jord i form av rester från en industriverksamhet eller en förorening som sedimenterat i botten på en sjö. 
    • Transport- och exponeringsvägar, som spridning av förorening från jord till grundvatten, avgång av förorening i gasfas till inomhusluft, eller diffusion från sediment till ytvatten.
    • Skyddsobjekt, vilka kan vara till exempel människor, djur, markmiljön, grund- eller ytvatten.
  • Genomförandebeskrivning
    • Undersökningsstrategi och angreppssätt avseende provpunkternas placering och hur placeringen motiveras. Placeringen kan vara sannolikhetsbaserad, bedömningsbaserad eller sökbaserad. Läs gärna vidare om angreppssätten här
    • Provtagningsmetodik och kvalitetssäkring, alltså hur prover ska inhämtas och hur det säkerställs att proverna är representativa för det aktuella mediet och området. Detta beskrivs närmare längre ned på denna sida under "Provtagning". 
    • Planerade fält- och laboratorieanalyser, beskriver vilka laboratorieanalyser som planeras för vilka prover, till exempel vilka ämnen som ska analyseras. Här anges också om några mätningar eller andra tester ska utföras i fält. Detta beskrivs under "Fältmätningar". 
  • Redovisning, alltså hur arbetet ska redovisas och dokumenteras. Redovisning och dokumentation kan bestå av fältanteckningar, data från inmätning av provtagningspunkter, fotografier och resultat från till exempel fältmätningar. 

Många gånger måste provtagningen anpassas i fält. Det kan bero på hinder ovan eller under mark så som byggnader, ledningar eller andra markinstallationer, pågående verksamheter eller observationer av synliga föroreningar som gör att provtagningspunkter måste flyttas. Om fältpersonalen känner till undersökningens syfte kan rätt beslut fattas direkt på plats. 

Provtagning

Undersökningen kan omfatta provtagning av jord, yt- och grundvatten, luft, sediment, byggnads- och konstruktionsmaterial samt djur och växter (biota).

Jordprover tas vanligen med hjälp av borrning eller grävning. Den vanligaste borrmetoden är skruvborrning, men foderrörsborrning och borrning med samtidig vibration (sonic drill) utförs också. Fördelarna med borrning är främst att det går att ta prover på stora djup och att grundvattenrör kan installeras i borrhålen. Medan fördelen med grävning av så kallade provgropar, är att det ger en bra överblick över jordarter och att det även fungerar i steniga jordar.

För provtagning av grundvatten från grundvattenrör finns hämtare, till exempel bailer, och olika typer av pumpar, bland annat peristaltisk pump. Vilken metod som ska användas beror på vad som ska analyseras, på grundvattenrörets konstruktion och på hur grundvattenförhållandena i området ser ut.

Även för ytvatten finns flera olika hämtare för provtagning beroende på om det är stillastående vatten eller ett vatten i kraftig rörelse och om prov ska tas ytligt eller till exempel på djupet i en sjö. Om provtagningen ska genomföras på flera platser i ett vattendrag eller i en sjö ska provtagning ske mot flödesriktningen, man ska alltså börja nedströms och fortsätta uppströms. Detta för att en provtagning uppströms inte ska påverka en provtagning nedströms med kontamination eller suspenderat material som rörs upp.

Sedimentprov kan tas med rörprovtagare eller med huggare. När man använder en rörprovtagare (ett rör trycks ner i sedimenten) då får man en tydlig bild av olika skikt som sedan kan delas upp inför analys. Med en huggare kan man ta prov från bottnar med löst material som inte kan tas upp med en rörprovtagare. Även för sediment är vattnets flödesriktning viktig att ta hänsyn till så att olika provtagningspunkter inte riskerar att påverka varandra. 

Passiva provtagare används oftast i vatten eller luft. Provtagaren innehåller en adsorbent som binder den förorening som ska undersökas. När provtagaren suttit ute en tid (ett par veckor–en månad), analyserar man adsorbenten. Provtagaren påverkas av halterna i omgivande medium under hela den tid den sitter ute, vilket gör att även tillfälliga ”toppar” bidrar till resultatet.

Du kan läsa mer om olika provtagningsmetoder på Undersökningsportalen

Hur prover ska hanteras efter provtagning och hur de kan analyseras beskrivs närmre här.

Fältmätningar

Vissa mätningar kan göras på proverna redan i fält, i samband med provtagningen. För vissa parametrar blir resultaten mer tillförlitliga om man utför mätningarna så snart som möjligt efter att provet är taget.

På vattenprover mäts ofta pH, elektrisk ledningsförmåga (elektrisk konduktivitet) och temperatur. Beroende på vilken typ av undersökning som görs och vilka föroreningar som finns på platsen kan också löst syre och redoxpotential mätas. Samtliga av dessa parametrar ska man mäta så snart som möjligt efter provuttaget.

PID (Photo Ionization Detector), HDI (Heated Diod Ionization) och XRF (X-ray fluorescense) är tre mätinstrument som används vid mätning på fast material (jord, sediment och byggnadsmaterial).

  • PID används för att mäta summan av flyktiga kolväten (VOC), till exempel från oljeföroreningar. Instrumentet mäter halten i luften över provet, det vill säga. de ämnen som förångas och avgår till luft.
  • HDI används för att mäta halogenerade kolväten, det vill säga kolväten där vissa väteatomer ersatts med halogener som klor, fluor och brom. Även HDI mäter förekomsten av förorening i luften över provet.
  • XRF mäter metallhalten i fasta material. Vid mätningen sänds en röntgenstråle ut från instrumentet, studsar mot atomerna i materialet och sänds tillbaka till instrumentet. Styrkan på reflektionen tolkas som en halt. Instrumentet fungerar olika bra för olika grundämnen och är användbart t.ex. vid översiktlig undersökning av nedlagda impregneringsanläggningar.

Hydrauliska tester gör man för att kunna beräkna markens genomsläpplighet, som i sin tur ger en uppfattning om transport och spridning av föroreningar via grundvattnet. Ett enkelt hydrauliskt test är enhålstest (på engelska: slugtest), som utförs genom att grundvattenytan i ett grundvattenrör höjs eller sänks hastigt och återhämtningen till ursprunglig grundvattennivå registreras. Markens genomsläpplighet beräknas utifrån den tid det tar för grundvattennivån i röret att återgå till den ursprungliga nivån. 

Resultatet av fältmätningarna är till hjälp för att avgöra vilka parametrar och prover som ska analyseras i laboratoriet eller som underlag för att bedöma spridning.

Läs mer om Laboratorieanalyser här.

Senast uppdaterad/granskad: 2022-12-16
Hjälpte informationen dig?