Steg för hållbart markbyggande

God planering kan bidra till minskade byggkostnader, lägre koldioxidutsläpp och bättre utnyttjande av resurser. Det kan också minska spridningen av föroreningar och gynna flera ekologiska-, sociala- och ekonomiska aspekter.

SGI har tagit fram tretton hållbarhetsaspekter som visar hur markfrågor och hållbarhet hänger ihop. Dessa ger ett stöd så att översiktsplanens utformning och genomförande bidrar till ökad hållbarhet enligt miljökvalitetsmålen och Agenda 2030.

Hållbarhetsaspekterna kan inte bedömas enskilt, de behöver bedömas integrerat och som en helhet. Med ett helhetsperspektiv kan intressekonflikter och följdeffekter synliggöras.

Människor ska kunna bo och färdas säkert, så att liv och egendom skyddas från naturolyckor och andra naturhändelser. I hälsa, säkerhet och risker ingår till exempel fysisk skada, dödsfall och psykiska besvär på grund av oro.

Enligt 2 kap. 5 § PBL ska vid planläggning hänsyn tas till hälsa, säkerhet och olyckor. Detta innebär att undersökningar av stabilitetsförhållanden i jord och berg och stabilitetshöjande åtgärder kan behöva utföras.  Av 3 kap. 5 § p 4 PBL framgår att det av översiktsplanen ska framgå kommunens syn på risken för skador på den byggda miljön som kan följa av översvämning, ras, skred och erosion som är klimatrelaterade samt på hur sådana risker kan minska eller upphöra. Genom att redogöra för riskområdena tidigt i planprocessen och lägga upp strategier för hur man kan hantera dem senare i den byggda miljön i plan- och byggprocessen kan riskerna omhändertas med rätt detaljeringsnivå genom den fortsatta planeringen.

Vid fysisk planering kan områden med vegetationspotential bevaras. Att planera för grönstruktur i samhället är inte bara viktigt för dess geotekniska egenskaper utan även för vegetationens betydelse för människors hälsa och välbefinnande, ekosystem och den biologiska mångfalden.

Vid exploatering kan befintliga markegenskaper påverkas negativt då till exempel mark bebyggs, hårdgörs eller schaktas bort.

Enligt regeringens etappmål för hållbar stadsutveckling, ska stadsgrönska och ekosystemtjänster tas tillvara och integreras i urbana miljöer vid planering, byggande och förvaltning av städer och tätorter.

Markvegetation utgör ett skydd mot eroderande krafter. Som exempel kan växtlighet skydda vattendragens slänter mot strömmande vatten. I branta slänter kan trädens rötter hålla kvar jord och skydda slänterna mot erosion och uppkomst av slamströmmar i samband med kraftigt regn. Markvegetation kan minska erosion och därmed också i förlängningen minska förutsättningarna för ras och skred. Det är viktigt att vara medveten om att olika växtlighet ger olika mycket skydd mot erosion. Vegetationen bör vara av olika ålder och bestå av buskar, sly och större träd. I vissa fall kan större träd som faller orsaka ökad erosion. Om stora träd välter kan rotvältor orsaka öppna erosionsytor och därför bör kraftigt lutande träd avverkas för att undvika att de tippar. Öppna erosionsytor bör repareras genom plantering av sticklingar eller trädplantor. Det är därför viktigt att ha en plan för skötsel av grönområdet.

Verktyget ekoGeokalkyl  ger en övergripande bild av vegetationspotentialen inom ett område och kan användas som underlag i den fysiska planeringen. Verktyget baseras på verktyget GeoKalkyl och kan användas för att identifiera, dokumentera och visualisera betydelsen av ekosystemtjänster.

Var särskilt uppmärksam i områden med brant terräng. Undersök möjligheten att bevara och nyttja befintlig vegetation när erosionsskydd anläggs. Förvaltning och underhåll av utförda åtgärder med vegetation kan inkluderas i befintliga skötselplaner om det finns för området. Alternativt kan en plan för underhåll och skötsel behöva tas fram.

Markvegetationen kan vara en del av en naturbaserad lösning. En naturbaserad lösning fyller en funktion (exempelvis ett erosionsskydd) men bevarar samtidigt den naturliga miljön. Riktlinjer för dimensionering av naturbaserade lösningar saknas ännu. För att säkerställa att skyddet håller över tid och inte ger negativ påverkan på andra områden eller intressen krävs det utredningar inför anläggandet.

Läs mer:

EkoGeokalkyl SGI  

Katalog över naturanpassade erosionsskydd 

Klimatanpassningsrådets rapport om kostnadsanalyser

Naturbaserade lösningar – ett verktyg för klimatanpassning och andra samhällsutmaningar, Naturvårdsverket Rapport 7016, mars 2021  

Genomsläpplighet är förmågan att släppa igenom vatten och beror på jordarten, det vill säga jordens sammansättning och ytskiktet såsom till exempel asfalt, gräs eller grus. Morän kan vara både tät och genomsläpplig beroende på sammansättning. Kornstorlek samt kornstorleksfördelning påverkar genomsläppligheten, ju mindre kornstorlek desto lägre  vattengenomsläpplighet. Jordarter som lera och silt ger täta jordar.

Markens förmåga att släppa igenom vatten (genomsläppligheten) ger en påverkan på markens portryck och på grundvattennivåer. Höga portryck och höga grundvattennivåer kan i kombination med en slänt eller annan höjdskillnad ge försämrade stabilitetsförhållanden i jord.

Hårdgjorda ytor förhindrar vatten att infiltrera vilket gör att vattnet vid exempelvis skyfall kan transporteras ovanpå hårdgjorda ytor och ansamlas på platser där det inte var tänkt att vatten skulle bli stående vilket kan innebära försämrade stabilitetsförhållanden. Vatten som forsar fram på fel ställe kan bidra till både inre (i marken) och yttre erosion (på ytan) som i sin tur försämrar stabiliteten eller som kan innebära att vi får skador på vägar och byggnader.

Markens genomsläpplighet kan påverka andra aspekter än stabilitetsförhållanden i jord och berg. Genomsläppligheten kan bidra positivt till dagvattenhanteringen. Som exempel kan genomsläppliga grönytor så som diken, fotbollsplaner och lekplatser samla upp vatten i samband med mycket regn och därmed undvika översvämning inom mer känslig markanvändning exempelvis bostadsområden. Markens förmåga att släppa igenom och lagra vatten är positivt vid kraftiga regn och fördröjer transport av dagvatten till VA-ledningar. Men dagvattenplanen behöver även inkludera bedömning av påverkan på markstabiliteten.

Markens genomsläpplighet påverkar även grundvattenbildningen. Grundvatten bildas när markvattenzonen är mättad och ytterligare tillförsel av vatten perkolerar ned till grundvattenzonen. Grundvatten av god kvalitet är en viktig resurs.

Markens genomsläpplighet påverkar även dess förmåga att filtrera förorenat vatten. En lagom snabb infiltration innebär att föroreningarna fastnar och inte transporteras vidare. Den aspekten räknas som en ekosystemtjänst. Hög genomsläpplighet i jorden  kan leda till snabbare transporter av föroreningar och sämre rening.Belys markens genomsläpplighet i både styrande dokument som VA-plan, dagvattenplan eller dagvattenpolicy samt i dagvattenutredningar som tas fram för planer och program. Till stöd för dagvattenutredningar kan bland annat skyfallskartering och översvämningskartering användas.

Dagvattenutredningen och de översvämnings- och skyfallskarteringar som görs bör ta hänsyn till känsliga områden från stabilitets- och erosionssynpunkt. Det är viktigt att kompetenser inom dagvatten och inom geoteknik integreras för att på bästa sätt kunna analysera hur ett skyfall eller en översvämning påverkar förutsättningarna för erosion  i den bebyggda miljön.  

Det är även viktigt att bedömningen görs på rätt nivå med rätt detaljeringsgrad som underlag för exempelvis ÖP, vid ändring av ÖP eller planprogram.

Läs mer:

Som stöd för att beakta markens genomsläpplighet kan planeringsverktyget Geokalkyl användas. SGU har tagit fram en förenklad genomsläpplighetskarta baserad på jordart.

SGI, Geokalkyl   

SGU, Genomsläpplighet  

Sverige har idag cirka 80 000 identifierade områden som är, eller misstänks vara, förorenade med miljögifter. Många områden är så förorenade att de kan skada miljön eller vår hälsa. Åtskilliga av dem måste därför behandlas innan marken kan användas. Olika industriella verksamheter ger upphov till olika slags föroreningar såsom tungmetaller och oljor från verkstäder och industrier, kreosot och cyanid från gasverk, impregneringsmedel från sågverk och timmerupplag, klororganiska föroreningar från kemtvättar och bekämpningsmedel från handelsträdgårdar.

Om det finns markföroreningar behöver detta tas hänsyn till vid utförandet av stabilitetshöjande åtgärder.

Vid ett skred kan föroreningar blottläggas och därmed bli tillgängliga och utgöra en risk för människa och miljö. Markföroreningar kan även spridas till vattendrag genom ras, skred och erosion. Det gör det angeläget att även ta hänsyn till djupt liggande föroreningar och vid behov säkra även dessa områdens stabilitet. Det är viktigt att ta hänsyn till mängden förorening och vilken föroreningstyp som kan påverkas av ett skred.

Havsnivåhöjning kan göra att tidigare torrlagda områden eroderar eller hamnar under vattnet vilket kan medföra risk för föroreningsspridning. Motsatt kan landhöjningen i norr göra så att förorenade sediment blottläggs och blir tillgängliga.

Förorenade områden kan finnas inom attraktiva ytor för exploatering men dessa områden kan medföra risker för människa, miljö och naturresurser. Det är därför viktigt att utföra en riskbedömning av området innan exploatering för att uppskatta vilka risker som föroreningssituationen innebär idag och på längre sikt. Riskbedömningen ger underlag för åtgärdsutredning och riskvärdering. I Sverige har potentiellt förorenade områden inventerats och en stor del av dem har även riskklassats. De förorenade områden som har inkluderats i inventeringen finns beskrivna i det så kallade EBH-stödet hos länsstyrelserna.

Förorenade sediment har inte inventerats och undersökts i samma omfattning som förorenade landområden men vid hantering och användning av sediment från botten eller användning av muddermassor behöver föroreningshalterna tas hänsyn till, exempelvis vid strandfordring.

Läs mer:

Allmän information om förorenade områden 

Med denna rubrik avses både användning av förnyelsebara resurser (exempelvis trä, solenergi), icke förnyelsebara naturresurser (exempelvis sten, olja) både i funktionen material och energikälla, samt användning av tillverkade material och produkter (exempelvis stål, cement). Till detta knyts även ett cirkulärt angreppsätt, så kallad cirkulär ekonomi, där resurser används effektivt i cirkulära flöden och därmed minskar behovet av nyproducerat material. Angreppssättet medför till exempel att uppkomsten av icke användbart avfall kan minskas och att avfall i stället kan betraktas som en resurs i vissa fall. 

Utförande av åtgärder för att förebygga eller akut hantera naturolyckor kräver material och energi och ger på så sätt en påverkan på resursanvändningen. Grundläggning och markförstärkning i samband med byggnation har också påverkan på resursanvändningen, dels genom vilka material som används, hur mycket material som behövs, dels behovet av energi och transporter av material.

I miljöbalkens portalparagraf (1 kap. 1 §) anges att miljöbalken ska tillämpas så att hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås. Bestämmelsen i 2 kap. 5 § miljöbalken ger också uttryck för hushållningsprincipen som innebär att all verksamhet ska bedrivas och alla åtgärder ska vidtas på ett sådant sätt att råvaror och energi används så effektivt som möjligt och så att förbrukningen minimeras.

Resursanvändning kantas hänsyn till både genom att minska använd mängd resurser och genom att primärt använda förnyelsebara råvaror, samt genom att återanvända och bidra till ett cirkulärt system av resurser i samhället.

Val av mark för olika ändamål påbörjas redan i ÖP. Översiktsplanen ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön och ge vägledning för beslut om hur mark- och vattenområden ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras. Genom statliga planeringsunderlag kan riskområden för ras, skred och erosion identifieras tidigt i planprocessen. Inom planprogram och vid ändring av översiktsplanen kan geotekniska undersökningar utföras och visa på vilka frågor som behöver lösas inom ÖP och vad som kan lösas inom DP. Olyckor kan undvikas och mindre mängd resurser kan behöva läggas på säkerhetshöjande åtgärder om bebyggelse lokaliseras till lämpliga områden utifrån ras, skred och erosion. I de fall man ändå behöver genomföra säkerhetshöjande åtgärder kan man ta hänsyn till resursanvändningen vid valet mellanolika stabilitetshöjande åtgärder och i optimeringen av en åtgärd.

Grundläggning och markförstärkning i samband med utförandet av byggnadsverk innebär också ett nyttjande av resurser. I samband med planläggning för byggnadsverk behövs det därför väljas mark som är lämplig med hänsyn till grundläggningsförhållanden. Detta bidrar både till en bättre miljö genom bevarande av naturresurser och kan även innebära väsentligt minskade byggkostnader.

Geotekniska konsulter och planhandläggare behöver ha kunskap om vilka utredningar som behövs i olika skeden av planprocessen. Det behövs geotekniskt underlag med tillräcklig kvalitet och omfattning samt en stegvis ansats för att få överblick av problemen med stabilitet i jord och berg. Detaljeringsgraden i det geotekniska underlaget ökas successivt från användning inom ÖP till underlag för optimering av åtgärder. I Skredkommissionens anvisningar för släntstabilitetsutredningar (Rapport 3:95) SGI Vägledning 8, Utredning av släntstabilitet, finns vägledning för utförandet av utredningarna.

Läs mer:

SGI Vägledning 8, Utredning av släntstabilitet

SGI, Geokalkyl   Observera att stabilitetshöjande åtgärder behöver läggas in för hand och ingår alltså inte i den kalkyl som geokalkyl utför.

Trafikverket, Klimatkalkyl  

Byggnation bidrar till ökade utsläpp av växthusgaser både vid utförande av åtgärder för att förebygga eller akut hantera ras, skred och erosion samt vid utförande av grundläggning och markförstärkning i samband med byggnationer. Påverkan sker genom utsläpp av växthusgaser vid tillverkning av de material som behövs, vid anläggningsarbeten då arbetsmaskiner används, samt för transporter.

För att minska påverkan på klimatet kan aktiva val göras i samband med fysisk planering så att lämplig mark väljs utifrån behovet av stabilitetshöjande åtgärder eller behovet av grundläggning och andra markarbeten. I den strategiska planeringen kan det innebära att ett markområde med svåra grundläggningsförhållanden och förutsättningar för ras och skred väljs bort till förmån för ett område med fasta jordlager och stabila markförhållanden. Vid detaljplaneläggning kan de naturliga topografiska förutsättningarna tas till vara för att minska behovet av schakt och fyllnadsarbeten.  Arbetet med planläggning kan göras utifrån geotekniska förutsättningar och planerna kan utformas för att i första hand undvika att åtgärder mot ras och skred behöver genomföras.

Påverkan på klimatet kan även tas hänsyn till vid val av specifika stabilitetshöjande åtgärder och val av grundläggningsmetoder samt vid optimeringen av dem. För att kunna optimera stabilitetshöjande åtgärder krävs geotekniska utredningar av tillräcklig kvalitet och omfattning. SGI Vägledning 8,  IEG Rapport 6:2008 rev 1 och Rapport 4:2010 beskriver vad geotekniska utredningar bör omfatta för att erhålla en tillräcklig kvalitet och omfattning.

Läs mer:

Boverket, Klimatpåverkan ÖP 

Boverket, Klimatpåverkan DP 

Naturvårdsverket, Klimatfakta   

Trafikverket, Klimatkalkyl   

SGI, Geokalkyl  

SGI Vägledning 8, Utredning av släntstabilitet 

Fossilfritt Sverige, färdplan för fossilfri konkurrenskraft 

Människan har påverkat klimatet sedan tiden innan industrialiseringen, så att det idag är vanligare med värmeböljor, torka, vattenbrist, översvämningar, skyfall samt naturkatastrofer av olika slag. Klimatet fortsätter att förändras och aktuella prognoser tyder på att naturhändelser av detta slag kommer inträffa mer frekvent och drabba större områden. Klimatförändringen kan även leda till att det uppstår risker i områden som tidigare inte varit drabbade. Samhället behöver därför anpassas till förändringarna så att olyckor undviks.

På vissa platser kommer det regna mer i framtiden och kraftiga skyfall kommer bli vanligare. Nederbörd påverkar de geotekniska egenskaperna i marken (portryck) och en ökad nederbörd kan därmed ge större sannolikhet för skred och ras. Ökad nederbörd kan även öka vattenflödet i vattendrag vilket kan leda till erosion och översvämning. Erosion av marken nöter bort jord och kan ge upphov till att jämviktsförhållandena i marken förändras så att större jordmassor skredar bort. Längs bäckraviner och i branta och långa sluttningar kan slamströmmar uppstå i samband med kraftig nederbörd. Slamströmmar, skred och ras är plötsliga händelser som kan inträffa utan tydlig förvarning och som kan komma att inträffa oftare i ett förändrat klimat.

Det behöver tas hänsyn till klimatförändringens långsiktiga effekter göras strategiska platsval i den fysiska planeringen och andra typer av anpassningar till klimatet (exempelvis val av lämpliga översvämningsytor).

För att väga in hur ett förändrat klimat kan påverka marken måste känslig mark och riskområden identifieras i samband med planläggningen. Därefter behöver en bedömning göras av hur ett förändrat klimat kan påverka de identifierade riskområdena. Det behöver tas hänsyn i ett långsiktigt planeringsperspektiv där byggnadens hela förväntade livslängd ingår. Geotekniska utredningar behöver ta hänsyn till klimatförändringens effekter och väga in dessa i bedömningen. Både vid översiktliga utredningar över ett större geografiskt område och vid bedömning av stabilitet och risk för ras, skred och erosion för en detaljplan eller för en specifik fastighet.

En dagvattenutredning behöver ha ett långsiktigt perspektiv för att ta hänsyn till klimatförändringens effekter och ha ett brett perspektiv som inkluderar ras, skred och erosion.

Läs mer:

SGI, Klimatlasters effekter på naturlig mark och geokonstruktioner  (PDF, 4,95 MB)

Klimatanpassning.se 

SMHI, Klimat 

SGI Vägledning 8, Utredning av släntstabilitet 

Det geografiska perspektivet handlar om markens uppbyggnad och egenskaper i djupled, höjdled och sidled. Det handlar om geologisk uppbyggnad, topografisk och bottentopografisk information, samt om hydrogeologiska variationer i landskapet och i marken. Det geografiska perspektivet omfattar även att uppmärksamma omgivningspåverkan, det vill säga hur planen kan påverkar omgivningen, men även hur omgivningen kan påverka planen.

De åtgärder man vidtar för att planlägga ett område kan få påverkan på intilliggande markområden och det är därför viktigt att planläggningen sker utifrån ett större geografiskt perspektiv. Det kan som exempel handla om erosionsskyddande åtgärder som behöver vidtas för att kunna planlägga ett område, men som kan ge negativ påverkan på erosionsförhållanden nedströms det aktuella planområdet. Ett annat exempel är om ytor hårdgörs inom ett planområde så kan ytvattenflöden öka och påverka intilliggande områden med ökad risk för erosion, ras och skred.

Naturhändelser som inträffar utanför planområdet kan påverka planområdet om detta perspektiv inte belyses och omhändertas i planeringen av områden. Slamströmmar, ras och skred kan ske i angränsade områden och kan påverka det aktuella planområdet direkt eller indirekt. Geologiska förutsättningar kan alltså innebära att det krävs restriktioner eller åtgärder både inom och utanför planområdet för att planområdet ska anses lämpligt för specifika ändamål. Vid till exempel förekomst av kvicklera kan instabila slänter långt utanför planområdet få påverkan på planområdets stabilitet.

Påverkan kan även ske vid utförande av stabilitetshöjande åtgärder, exempel kan skador uppstå av vibrationer och en grundvattensänkning kan orsaka marksättningar.

Att identifiera riskerna redan i den översiktliga planeringen och belysa hur man kan gå vidare med frågeställningar kring ras, skred och erosion i den fortsatta planeringen ger verktyg för att bedöma när i planprocessen frågorna är lämpliga att hantera. Har man stora områden med ras och skredrisker som täcker större markområden än vad en enskild detaljplan omfattar bör man överväga att inleda med att utforma fördjupade översiktsplaner eller planprogram där de geotekniska frågorna blir en del av planeringen. Med geotekniska utredningar som underlag till de bedömningar som görs blir det möjligt att identifiera vilka risker som kan omhändertas i enskilda detaljplaner och vilka risker som behöver omhändertas innan planerna antas.

Dagvattenfrågor behöver belysas i ett större geografiskt perspektiv eftersom ytvattnet ofta rör sig över större områden.

Erosionsutredningar som belyser erosionsförhållanden för vattendraget som helhet kan utgöra bra underlag för planläggning i flera områden. Det blir då även möjligt att på ett övergripande plan se vad erosionsskyddande åtgärder innebär för vattendraget som helhet. Planerar man utifrån ett större geografiskt perspektiv och har de geotekniska förutsättningarna som grund för bedömningarna är det enklare att skapa mervärden, exempel i form av buffertzoner som kan bevara naturvärden och erbjuda rekreationsyta.

Med ekonomiska aspekter menas kostnader och värden både för den enskilde och för samhället, både det som kan värderas i pengar och det som inte kan värderas i pengar, idag och i framtiden.

Att utföra djupgrundläggning och stabilitetshöjande åtgärder innebär ofta stora kostnader i samband med byggandet. Planläggning av mark med bra grundläggningsförhållanden och med liten risk för naturhändelser, som minskar behovet av grundläggning och stabilitetshöjande åtgärder, kan sänka kostnaderna i samband med byggande och exploatering.

Bebyggelse i riskområden kan påverka fastighetsvärdet. Fastighetsvärdena kan i sin tur påverkas positivt av stabilitetshöjande åtgärder. Intressekonflikter kan uppstå i de fall ekonomiska aspekter styr platsval för nybebyggelse till attraktiva områden (exempel vid kusten), men där samtidigt förutsättningar för ras, skred och erosion kan komma att öka på grund av exempelvis stigande vattennivåer.

En annan långsiktig ekonomisk aspekt är behov av kontroll och underhåll för de skydds- och stabilitetshöjande åtgärder som har utförts.

Enligt 2 kap. 3 § PBL ska planläggningen främja en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens, med hänsyn tagen till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden.

Planeringen kan göras så att åtgärder mot naturhändelser kan undvikas och därmed kan utgifterna för åtgärder minska. Markanvändningen kan också planeras utifrån behovet av grundläggning, det vill säga en mer stabil mark ger mindre grundläggningskostnader. De geotekniska aspekterna behöver komma in tidigt i planeringsprocessen för att marken ska kunna planeras kostnadseffektivt. I senare skeden av planeringsprocessen finns det inte samma utrymme att välja geotekniska lösningar anpassade för större perspektiv.

Val av långsiktiga åtgärder och val av åtgärder utifrån underhållsbehov samt val av åtgärder utifrån anpassningsförmågan till ett förändrat klimat kan också minska kostnaderna.

En samhällsekonomisk kalkyl kan utföras för att beskriva nyttan med att utföra stabilitetshöjande åtgärder. Åtgärdernas anläggningskostnader, underhållskostnader och negativ påverkan på värden (exempel borttagande av jordbruksmark eller naturområde för att kunna utföra åtgärden) kan jämföras mot värden som skyddas av åtgärderna (exempel skydd av liv, fastighetsvärden, naturområden, undvikna kostnader för räddningsinsatser etcetera). En sådan kalkyl kan anpassas med relevanta kostnader eller nyttor för varje specifikt område.

Sociala aspekter av särskild betydelse för hållbarhet har lyfts i målen för Agenda 2030 (exempelvis ingen fattigdom, god hälsa och välbefinnande, jämställdhet, minskad ojämlikhet). I PBL finns inga definitioner av begreppen hälsa och säkerhet, men Boverket skriver att säkerhet är ett tillstånd som innebär graden av frånvaro från risker, eller graden av kontroll över riskkällor. Enligt WHO är hälsa ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och inte enbart frånvaro av sjukdom eller funktionsnedsättning.

En social aspekt kan vara oro förknippad med att bo i ett område med bedömd skredrisk. En annan social aspekt är rättvisa. Det kan exempelvis handla om hur stabilitetshöjande åtgärder finansieras och prioriteras, och vilka som gynnas eller missgynnas av dessa beslut. Att för olika målgrupper skapa möjligheter för delaktighet i beslut är en social aspekt. Rättvisa kan även handla om vilket ansvar som läggs på olika målgrupper kontra vilka förutsättningar de har att omhänderta sitt ansvar. Att samverka eller att utföra anpassade kommunikationsinsatser mot olika målgrupper är ytterligare exempel på viktiga insatser för att uppnå social hållbarhet.

Det finns flera aktiviteter som kan utföras för att omhänderta sociala aspekter. Exempel på aktiviteter är riskhantering (undersöka och åtgärda risken), kommunikation om riskerna, skapa delaktighet i beslut, hantering av rättvisa (hur påverkas målgrupper/individer idag och långsiktigt och hur prioriteras deras intressen). Att man hanterar frågorna om stabilitetsförhållanden i planläggning av markområden skapar trygghet.

Även hantering av intressekonflikter hör ihop med rättviseaspekten och där kan kommunen ha en samordnande roll.

Med ett helhetsperspektiv synliggörs intressekonflikter, synergier, kumulativa effekter och följdeffekter. Dessa effekter kan hanteras och förtydligas inom planen för att bidra till en hållbar planering.

Att belysa markfrågor i ett helhetsperspektiv innebär även att det blir synligt hur olika sektorsområden interagerar med varandra och ger en möjlighet att hantera frågorna i ett större geografiskt område. Helhetsperspektivet innebär att kommunen i planeringen tar hänsyn till om närliggande områden kan påverkas eller påverka planen (geografiskt perspektiv), att det tas hänsyn till förändrade förutsättningar över tid (tidsperspektivet) samt att planen och åtgärder anpassas till förändrade förutsättningar på grund att ett förändrat klimat (flexibilitet).

Hållbarhetsaspekterna kan inte bedömas enskilt, de behöver bedömas som en helhet.

Tidsperspektivet kommer in i bedömningen av alla hållbarhetsaspekter. Det innebär att förändringar som uppstår över tid behöver tas hänsyn till och inkluderas i planerna.

Stabilitetsförhållanden i jord och berg förändras över tiden på grund av påverkan från ett förändrat klimat samt från förändringar i samhällsstrukturen. Med samhällsstruktur menas här hur samhällen är uppbyggda och hur de fungerar. Ett förändrat klimat påverkar främst hållbarhetaspekterna markvegetation, grundvattenbildning och biologisk mångfald. Förändringar i samhällsstrukturen påverkar främst håll-barhetsaspekterna markföroreningar, resursanvändning och påverkan på klimatet.

För en mer hållbar planeringen behöver bedömningar av hållbarhetaspekterna göras utifrån de befintliga förhållandena, därtill behöver bedömningar även göras utifrån prognoser av förändringar i klimatet och förändringar i samhällsstrukturen. Men förändringarna är kontinuerligt pågående och förändringarna påverkas av många aspekter vilket gör att bedömningar om framtiden kan vara svåra att göra samt svåra att planera utifrån. I den mån det är möjligt kan prognoser utföras och nyttjas och flexibilitet inkluderas i det som planeras.