Hoppa till huvudinnehållet Hoppa till sidfoten

Foto: SGI/Anette Björlin

Ökad risk för skred vid översvämning

Blöta marker och höga flöden kan leda till jordskred. Det är vanligast att skred inträffar efter att det slutat regna.

Medan en översvämning pågår tränger vatten in i jorden i det översvämmade området. Grundvattennivån blir förhöjd och därmed blir även portrycket (ökat vattentryck i jordens porer) i jorden förhöjt. När portrycket höjs försämras jordens hållfasthet. När vattnet sedan sjunker undan, sjunker inte den förhöjda grundvattenytan av i samma takt. Särskilt långsamt sjunker grundvattenytan undan i täta, finkorniga jordar som lera och silt.
Om dessutom en tung vall har lagts ut för att förhindra översvämningens utbredning, tillkommer även vikten av denna som en pådrivande faktor för skred.

 

Ett diagram av ett hus i regnet.

Riskfaktorer som kan bidra till skred vid översvämning

Före översvämningen: 

  • Bebyggelse finns i närheten av en slänt i lerjord mot en å.

Under översvämningen: 

  • En tung jordvall har lagts ut för att skydda bebyggelsen.

  • Vatten läcker in genom jorden under vallen, vilket avsevärt höjer grundvattenytan bakom vallen.

  • Det höga vattentrycket mot slänten på grund av det höga vattenståndet i ån agerar som motvikt.

  • Slänten eroderas genom att jordmaterial förs bort av det kraftigt strömmande vattnet i ån.

Efter översvämningen: 

När vattennivån sjunker tillbaka:

  • Den tunga jordvallen ligger kvar.

  • Vattennivån i ån sjunker undan och dess funktion som motvikt blir sämre.

  • Även den borteroderade jorden i slänten innebär förlorad motvikt.

  • Den förhöjda grundvattennivån sjunker undan långsamt och ger fortfarande höga portryck som försämrar jordens hållfasthet.

  • Skred kan utlösas på grund av de kombinerade effekterna av ökad belastning, minskad motvikt och jordens försämrade hållfasthet.