Föroreningsspridning från PFAS-förorenade områden sker ofta med grundvatten och riskerar därmed att hota nedströms liggande grundvatten- eller ytvattenrecipienter. Stabilisering bygger på principen att en sorbent med hög affinitet för PFAS, till exempel aktivt kol, injekteras i ett grundvattenmagasin eller blandas in i jord för att förhindra spridning av PFAS.
Vilken typ av sorbent som är bäst lämpad beror bland annat på om det är ytligt liggande PFAS-förorenad jord som ska behandlas eller om det är en plym med PFAS-förorenat grundvatten som ska stoppas.
Stabilisering med aktivt kol är en relativt mogen teknik och har nu försiktigt börjat användas för PFAS i olika fullskaleprojekt. Mer forskning i pilotskala är dock nödvändig, dels för att undersöka varaktigheten i en stabilisering under olika kemiska och hydrologiska förhållanden, dels för att undersöka hur effektiv metoden är för olika typer av PFAS och dess prekursorer. Prekursorer, så kallade föregångarämnen, är en bred grupp av både kända och okända PFAS, vilka kan omvandlas och ge stabila PFAS som slutprodukt. På så sätt kan prekursorerna vara relevanta för framtida spridning och exponering.
Inom projektet har två lämpliga lokaler för genomförandet av pilotförsök identifierats av SGI och SGU med hjälp av andra statliga myndigheter; Sundsvall-Timrå flygplats respektive Örnsköldsvik flygplats. Lokalerna skiljer sig rent hydrogeologiskt vilket ger möjligheter att studera metodernas tillämpning i olika geologiska och hydrogeologiska miljöer.
Även om det finns resultat från tidigare utredningar från områdena som projektet kan dra nytta av, har kompletterande undersökningar varit nödvändigt för att fatta beslut om hur pilotprojekten ska genomföras inom dessa lokaler. Dessa utredningar inkluderar bland annat nivåspecifik grundvattenprovtagning, sonicborrning med tillhörande geologisk kartering, mätning av grundvattenflöde och PFAS-transport med iFlux samt laktester. Ett viktigt underlag för utformning och optimering av pilotförsöken är de hydrogeologiska modeller som utvecklas för respektive försökslokal.
Arbetet förväntas ge kunskap om:
- förutsättningar för när åtgärdstekniken kan tillämpas
- vilka underlagsdata som behöver tas fram för att optimera åtgärdstekniken
- vad man ska tänka på inför, under och efter genomförandet
- vad som kan ingå i ett miljökontrollprogram för att följa upp effekten av åtgärden
- metoder för platskarakterisering och spridningsbedömning av PFAS
Forskningsprojektet genomförs under åren 2023-2026. Projektet genomförs som ett samarbete mellan SGI och SGU där SGU ansvarar för upphandling av fältundersökningar och pilotförsök.
Inom projektet samarbetar SGI även med Uppsala universitet, där SGU finansierar en tjänst som postdoktorand. Inom forskningssamarbetet kommer fokus ligga på hydrogeologisk modellering och föroreningstransport av PFAS.
