Ånginträngning i byggnader

• Radonsäkert byggande

  Publicerad 15 februari 2024

  På en fastighet har flyktiga föroreningar (klorerade lösningsmedel, bensen) påträffats i jord respektive grundvatten. En förutsättning för bygglov inom området är att radonsäkert byggande används, på grund av att berggrunden i kommunen innehåller alunskiffer. Om man bygger radonsäkert – kan man vara trygg med att det inte tränger in flyktiga ämnen, att det är säkert och inte tappar i funktion?

  SGI:s synpunkter

  Erfarenheter pekar på att det inte generellt kan sägas vara helt säkert med radonsäkert byggande i vare sig kort eller långtidsperspektiv, även om det går att bygga så att radonhalten sänks tillfredsställande. Tätheten beror i hög grad på noggrannheten i genomförandet. Det kan behövas kompletterande åtgärder för att radonhalten ska hålla sig under riktvärdet. Funktionen kan också försämras med tiden (regeringens utredning SOU 2001:7).

  Osäkerheten kan vara ännu större när det gäller andra flyktiga ämnen än radon. SGI har inte sett några studier som säger att det, i de fall man förlitar sig på radonsäkert byggande för att minska exponeringen från andra flyktiga ämnen, är säkert och inte tappar i funktion med tiden eller ens att man kan vara säker i ett korttidsperspektiv.

  Ett radonsäkert utförande ska vara lufttätt och hålla nere inomhushalten under 200 Bq/m3 oavsett halt under byggnaden. Det påpekas dock i regeringens utredning (SOU 2001:7) att det inte går att göra en strikt koppling mellan hustyp och husgrund och den faktiska effekten på radoninträngningen. Det finns alltid faktorer i byggandet som är svåra att förutse, bedöma och beräkna. En noggrant uppförd traditionell grund kan ge ett gott radonskydd, medan en ”slarvigt” uppförd radonsäkrad grund kan ge ett dåligt skydd. Därför är det viktigt att göra efterkontroller av åtgärdens effekt.

  Radonåtgärder ska leda till att de riktvärden som finns fastställda för radon i inomhusluften ska underskridas. Är det låga halter radon i marken kan en mindre tät radonsäkring räcka för att radonhalterna ska hållas nere, men det är inte säkert att detta är tillräckligt för en annan förorening med andra halter i marken eller grundvattnet och med andra haltgränser som ska underskridas. Åtgärder som utformas utifrån ett ”radon-perspektiv” är inte nödvändigtvis optimalt utformade för att halterna av andra flyktiga föroreningar i inomhusluft ska bli acceptabla. Det är dessutom svårt att förutse spridningen av flyktiga föroreningar, både vad gäller omfattning och riktning. Den påverkas t.ex. av hårdgjorda ytor, av undertryck i byggnader m.m. Därför kan man inte förutsätta att det bara är föroreningar under eller i direkt anslutning till byggnader som kan komma in i byggnaderna.

  I det aktuella fallet har man enligt huvudstudien gjort indelningar i olika markanvändningar och vi vill betona vikten av att kontrollera att nutida eller framtida byggnader inte riskerar att påverkas på grund av för låga krav med avseende på ånginträngning. Byggnader nära eller i direkt anslutning till mark för vilken man inte beaktat ånginträngning kan påverkas, och det är heller inte osannolikt att man på sikt förändrar annan markanvändning genom att bebygga den eller att man hårdgör ytor.

  Det finns en grundläggande skillnad i problemställningarna med radon och problemet med andra flyktiga föroreningar, vilket i hög grad bör tas hänsyn till om man överväger en radonsäker byggkonstruktion som åtgärdslösning för andra föroreningar än radon. Radonsäkert byggande har uppkommit på grund av nödvändigheten att bygga på radoninnehållande mark, då stora delar av Sverige annars inte skulle kunna bebyggas. Denna ”förorening” är inte behandlingsbar/saneringsbar på samma sätt som de föroreningar som vi hanterar inom förorenade områden och har inte åstadkommits på grund av en verksamhet. Därmed måste man göra byggnadstekniska åtgärder och det har givetvis därför också genomförts många sådana. Det betyder dock inte att dessa per automatik fungerar felfritt.

  Referenser

  SOU (2001:7). Utredning om radon i bostäder.

• Uppföljning och kontroll

  Publicerad 17 augusti 2020

  Är det godtagbart att använda sig av radonsäkert utförande och inte ha uppföljning, kontroll eller åtgärdsplan om det skulle tränga in föroreningar?

  SGI:s synpunkter

  Vi vill inledningsvis poängtera att SGI menar att det är olämpligt att genomföra en riskreducerande åtgärd vars avsikt är att skydda människor från hälsofarliga ämnen i deras boendemiljö utan uppföljning, kontroll av eller åtgärdsplan för om det skulle tränga in föroreningar i oacceptabel omfattning.

  Om man väljer en fysisk barriär som en åtgärdslösning för att hindra spridning av föroreningar, oavsett om det gäller spridning med vatten eller luft, så bör åtgärden projekteras, kvalitetssäkras och följas upp, till exempel med kontrollprogram. Relevanta mätbara åtgärdsmål bör sättas upp för den specifika åtgärden. Med detta följer också frågor om ansvar och information samt en plan för kompletterande åtgärder om funktionen visar sig vara otillräcklig. En byggnadsteknisk åtgärd bör inte i detta avseende skilja sig från någon annan typ av åtgärd där man behöver visa att de mätbara åtgärdsmålen uppfylls. För flyktiga föroreningar kan man till exempel använda sig av mätbara åtgärdsmål för inomhusmiljön, en redogörelse för hur man säkerställer att barriären är intakt över tid och förslag på kompletterande åtgärder om barriären inte fungerar som avsett – men det kan variera från fall till fall vilka mått och medel som är lämpliga att man använder sig av.

  Efterkontroller är särskilt viktigt för flyktiga föroreningar. Om en flyktig förorening kommer in i byggnader så kommer människor som vistas där att exponeras (eftersom vi inte kan avstå från att andas). Hur länge och med vilken frekvens efterkontroller behövs beror på de platsspecifika förhållandena men man bör ta i beaktande att halter t.ex. fluktuerar över årstider.