Exploatering

Fysisk planering

• Bostäder på område förorenat av klorerade lösningsmedel

  Publicerad 17 augusti 2020

  En fastighetsägare önskar bygga flerbostadshus inom ett område där en detaljplan håller på att tas fram. På området har klorerade lösningsmedel påträffats i grundvattnet. Är det lämpligt att bygga på en sådan plats?

  SGI:s synpunkter

  Vid planläggning och bygglov får mark tas i anspråk för att bebyggas endast om marken från allmän synpunkt är lämplig för ändamålet. Bebyggelse ska därtill lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bland annat människors hälsa och säkerhet.

  Om det i planärendet uppmärksammas föroreningar, behöver dessa därför undersökas innan detaljplanen kan antas och byggnationen påbörjas. Undersökningarna ska vara så omfattande att det vid antagandet av detaljplanen står klart att marken är, eller kan göras, lämplig för det ändamål den planläggs för. Undersökningarna behöver därmed säkerställa att föroreningarna vid behov är tekniskt möjliga att åtgärda och att detta också är ekonomiskt görligt. Se bland annat 2 kap. 4 och 5 §§ och 4 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900).

  Att undersöka klorerade lösningsmedel är ofta besvärligt och det kan ta lång tid att få en bra bild av föroreningssituationen. Ämnena kan finnas i gasfas, löst i vatten, i fri fas och bundna till jordpartiklar, vilket försvårar såväl undersökningar som bedömning av spridningsmönster. Upprepad provtagning av flera medier är därför viktig för att få en så säker bild av föroreningssituationen som möjligt. Generellt sett är det också komplicerat och dyrt att åtgärda en förorening av detta slag.

  Konsekvenserna av att inte avgränsa en förorening och av att inte åtgärda den kan bli stora, särskilt då föroreningen utgörs av klorerade lösningsmedel. Om det finns förorening på platsen kan det innebära både att föroreningen sprids till inomhusluft och därmed utgör en hälsorisk samt att den sprids till omgivningarna. Om det redan finns byggnader inom området som är aktuellt för planläggning, kan det redan i nuläget finnas hälsorisker som behöver utredas.

  En grundförutsättning för att kunna uttala sig om behov av åtgärder är att man har en god uppfattning om var föroreningarna finns, hur föroreningsspridningen sker från det förorenade området samt vilka skyddsobjekten är. För detta krävs en väl underbyggd konceptuell modell. En sådan modell bör omfatta både beskrivande text och flera principskisser.

  SGI kan inte bedöma huruvida det är möjligt att bygga på den aktuella platsen, eftersom det krävs ett omfattande underlag för att kunna göra ett sådant ställningstagande. SGI rekommenderar dock att detaljplanen inte antas förrän föroreningssituationen är tillräckligt kartlagd och ställning har tagits till åtgärdsbehovet. Detta för att det ska kunna säkerställas att marken är lämplig för det planerade ändamålet. Först därefter kan ställning tas till byggnationen.

  Ytterligare information

  Länsstyrelsen Östergötland, Statens geotekniska institut (2018). Fysisk planering och förorening av klorerade lösningsmedel. Information och råd.

• Restriktioner för förorenad fastighet

  Publicerad 17 augusti 2020

  En detaljplan håller på att tas fram för en fastighet där man konstaterat förorening av klorerade lösningsmedel. Bör det skrivas in några restriktioner (till exempel kontroll på provtagning) för fastigheten? Var ska dessa i så fall finnas?

  SGI:s synpunkter

  Det är viktigt att markens lämplighet för bostäder säkerställs innan detaljplanen antas. Viss möjlighet finns förvisso att i detaljplanen villkora bygglov alternativt startbesked med avhjälpandeåtgärder, men möjligheterna är begränsade till exempel vad gäller att åtgärderna ska vidtas inom tomten.

  Om det inte på förhand säkerställs att marken är lämplig för bostadsbebyggelse riskerar kommunen skadeståndsansvar för felaktig myndighetsutövning. Därtill riskerar exploatörer med flera att drabbas av den uppkomna situationen, vilket självfallet bör undvikas. SGI kan därmed inte annat än råda att den aktuella föroreningssituationen utreds noggrant och att ställning först därefter tas till markens lämplighet. Att skjuta problemet framför sig, till exempel genom att besluta om restriktioner, är enligt SGI ingen långsiktigt hållbar lösning och inte heller i överenstämmelse med plan- och bygglagen.

  I nuläget finns dessutom inga bra restriktionsmöjligheter med avseende på förorenade områden. Förelägganden och förbud kan meddelas och i vissa fall antecknas i fastighetsregistret, men detta har sina utmaningar och begränsningar. Den enda reella möjligheten att meddela restriktioner är för mark som beslutas ingå i ett så kallat miljöriskområde. Om marken är så allvarligt förorenad att det är aktuellt att besluta om ett miljöriskområde torde det inte vara lämpligt att bygga bostäder där.

  Så även om det i sig kan vara lovvärt med uppföljande kontroller är det förenat med både praktiska och juridiska svårigheter. Restriktioner är således, enligt SGI:s uppfattning, inte ett alternativ till väl genomförda undersökningar och vid behov åtgärder.

  Ytterligare information

  Länsstyrelsen Östergötland, Statens geotekniska institut (2018). Fysisk planering och förorening av klorerade lösningsmedel. Information och råd.

  Länsstyrelsen Jönköping (2017). Vägledning om hantering av förorenade områden vid planering och lovgivning

  Länsstyrelsen Östergötland (2013). Förorenade områden i den fysiska planeringen – en vägledning.

• Förbud från tillsynsmyndigheten

  Publicerad 17 augusti 2020

  Kan tillsynsmyndigheten förhindra att det byggs på en plats som man misstänker är förorenad?

  SGI:s synpunkter

  För att tillsynsmyndigheten enligt miljöbalken ska kunna förbjuda en byggnation krävs undersökningar och bevis för att marken inte är lämplig för byggnation. Detta särskilt om marken redan genom en detaljplan har bedömts lämplig för ett visst ändamål. Eftersom ett förbud är en mycket ingripande åtgärd får den anses vara den allra sista åtgärden när inga andra kan vidtas.

  För den händelse att marken bedöms lämplig och därmed planläggs för bostadsändamål kan påpekas att miljöbalken och plan- och bygglagen gäller parallellt. Det vill säga ingen av lagarna står över den andra. Detta betyder att inte ens ett beslut om bygglov är en garanti för att inte miljötillsynsmyndigheten ingriper med ett förbud. En sådan hantering av ett ärende bör dock undvikas av flera olika skäl.

  De som bor och verkar inom en kommun bör enligt SGI:s uppfattning kunna förvänta sig att kommunen uppträder med sin samlade kompetens, på ett enat sätt. Det innebär enligt SGI att den nämnd som ansvarar för detaljplaneläggning av marken måste ha en kommunikation med miljötillsynsmyndigheten. Efter samråd mellan nämnderna/enheterna, och med utnyttjande av respektives kompetens, kan man förvänta sig en bedömning av markens lämplighet för bostadsändamål, som kommunen enat står bakom. Det står i nämnden med ansvar för detaljplaneläggningens intresse att samråda med miljötillsynsmyndigheten, i syfte att nå ett beslut som är långsiktigt hållbart och som inte medför vare sig skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

  Ytterligare information

  Länsstyrelsen Östergötland, Statens geotekniska institut (2018). Fysisk planering och förorening av klorerade lösningsmedel. Information och råd. (PDF, Okänd storlek)

Ånginträngning i byggnader

• Radonsäkert byggande

  Publicerad 15 februari 2024

  På en fastighet har flyktiga föroreningar (klorerade lösningsmedel, bensen) påträffats i jord respektive grundvatten. En förutsättning för bygglov inom området är att radonsäkert byggande används, på grund av att berggrunden i kommunen innehåller alunskiffer. Om man bygger radonsäkert – kan man vara trygg med att det inte tränger in flyktiga ämnen, att det är säkert och inte tappar i funktion?

  SGI:s synpunkter

  Erfarenheter pekar på att det inte generellt kan sägas vara helt säkert med radonsäkert byggande i vare sig kort eller långtidsperspektiv, även om det går att bygga så att radonhalten sänks tillfredsställande. Tätheten beror i hög grad på noggrannheten i genomförandet. Det kan behövas kompletterande åtgärder för att radonhalten ska hålla sig under riktvärdet. Funktionen kan också försämras med tiden (regeringens utredning SOU 2001:7).

  Osäkerheten kan vara ännu större när det gäller andra flyktiga ämnen än radon. SGI har inte sett några studier som säger att det, i de fall man förlitar sig på radonsäkert byggande för att minska exponeringen från andra flyktiga ämnen, är säkert och inte tappar i funktion med tiden eller ens att man kan vara säker i ett korttidsperspektiv.

  Ett radonsäkert utförande ska vara lufttätt och hålla nere inomhushalten under 200 Bq/m3 oavsett halt under byggnaden. Det påpekas dock i regeringens utredning (SOU 2001:7) att det inte går att göra en strikt koppling mellan hustyp och husgrund och den faktiska effekten på radoninträngningen. Det finns alltid faktorer i byggandet som är svåra att förutse, bedöma och beräkna. En noggrant uppförd traditionell grund kan ge ett gott radonskydd, medan en ”slarvigt” uppförd radonsäkrad grund kan ge ett dåligt skydd. Därför är det viktigt att göra efterkontroller av åtgärdens effekt.

  Radonåtgärder ska leda till att de riktvärden som finns fastställda för radon i inomhusluften ska underskridas. Är det låga halter radon i marken kan en mindre tät radonsäkring räcka för att radonhalterna ska hållas nere, men det är inte säkert att detta är tillräckligt för en annan förorening med andra halter i marken eller grundvattnet och med andra haltgränser som ska underskridas. Åtgärder som utformas utifrån ett ”radon-perspektiv” är inte nödvändigtvis optimalt utformade för att halterna av andra flyktiga föroreningar i inomhusluft ska bli acceptabla. Det är dessutom svårt att förutse spridningen av flyktiga föroreningar, både vad gäller omfattning och riktning. Den påverkas t.ex. av hårdgjorda ytor, av undertryck i byggnader m.m. Därför kan man inte förutsätta att det bara är föroreningar under eller i direkt anslutning till byggnader som kan komma in i byggnaderna.

  I det aktuella fallet har man enligt huvudstudien gjort indelningar i olika markanvändningar och vi vill betona vikten av att kontrollera att nutida eller framtida byggnader inte riskerar att påverkas på grund av för låga krav med avseende på ånginträngning. Byggnader nära eller i direkt anslutning till mark för vilken man inte beaktat ånginträngning kan påverkas, och det är heller inte osannolikt att man på sikt förändrar annan markanvändning genom att bebygga den eller att man hårdgör ytor.

  Det finns en grundläggande skillnad i problemställningarna med radon och problemet med andra flyktiga föroreningar, vilket i hög grad bör tas hänsyn till om man överväger en radonsäker byggkonstruktion som åtgärdslösning för andra föroreningar än radon. Radonsäkert byggande har uppkommit på grund av nödvändigheten att bygga på radoninnehållande mark, då stora delar av Sverige annars inte skulle kunna bebyggas. Denna ”förorening” är inte behandlingsbar/saneringsbar på samma sätt som de föroreningar som vi hanterar inom förorenade områden och har inte åstadkommits på grund av en verksamhet. Därmed måste man göra byggnadstekniska åtgärder och det har givetvis därför också genomförts många sådana. Det betyder dock inte att dessa per automatik fungerar felfritt.

  Referenser

  SOU (2001:7). Utredning om radon i bostäder.

• Uppföljning och kontroll

  Publicerad 17 augusti 2020

  Är det godtagbart att använda sig av radonsäkert utförande och inte ha uppföljning, kontroll eller åtgärdsplan om det skulle tränga in föroreningar?

  SGI:s synpunkter

  Vi vill inledningsvis poängtera att SGI menar att det är olämpligt att genomföra en riskreducerande åtgärd vars avsikt är att skydda människor från hälsofarliga ämnen i deras boendemiljö utan uppföljning, kontroll av eller åtgärdsplan för om det skulle tränga in föroreningar i oacceptabel omfattning.

  Om man väljer en fysisk barriär som en åtgärdslösning för att hindra spridning av föroreningar, oavsett om det gäller spridning med vatten eller luft, så bör åtgärden projekteras, kvalitetssäkras och följas upp, till exempel med kontrollprogram. Relevanta mätbara åtgärdsmål bör sättas upp för den specifika åtgärden. Med detta följer också frågor om ansvar och information samt en plan för kompletterande åtgärder om funktionen visar sig vara otillräcklig. En byggnadsteknisk åtgärd bör inte i detta avseende skilja sig från någon annan typ av åtgärd där man behöver visa att de mätbara åtgärdsmålen uppfylls. För flyktiga föroreningar kan man till exempel använda sig av mätbara åtgärdsmål för inomhusmiljön, en redogörelse för hur man säkerställer att barriären är intakt över tid och förslag på kompletterande åtgärder om barriären inte fungerar som avsett – men det kan variera från fall till fall vilka mått och medel som är lämpliga att man använder sig av.

  Efterkontroller är särskilt viktigt för flyktiga föroreningar. Om en flyktig förorening kommer in i byggnader så kommer människor som vistas där att exponeras (eftersom vi inte kan avstå från att andas). Hur länge och med vilken frekvens efterkontroller behövs beror på de platsspecifika förhållandena men man bör ta i beaktande att halter t.ex. fluktuerar över årstider.