Hur tas hänsyn till grundvattnets skyddsvärde i Naturvårdsverkets riktvärdesmodell?
SGI:s synpunkter
I Naturvårdsverkets beräkningsverktyg för riktvärden kan skydd av grundvatten beaktas på två sätt. Det första sättet är att grundvattnet i en uttagsbrunn för dricksvatten skyddas om exponeringsvägen ”intag av dricksvatten” har markerats på inmatningsbladet och därmed inkluderas i beräkningen av riktvärden för människors hälsa. Det andra sättet att skydda grundvattnet är att markera ”Skydd av grundvatten beaktas” på inmatningsbladet. Innebörden av det senare är att grundvatten skyddas oberoende av om det sker något dricksvattenuttag, dvs. grundvattnet skyddas på andra grunder än utifrån dricksvattenanvändning. För flertalet ämnen har Naturvårdsverket dock satt haltkriteriet för grundvatten till 50 % av Livsmedelsverkets eller WHO:s dricksvattennorm (Naturvårdsverket, 2016).
I princip har grundvatten alltid ett skyddsvärde, bland annat på grund av befintliga eller framtida grundvattenuttag, grundvattenberoende ekosystem (utströmningsområden m.m.) samt att grundvattnet i sig själv har ett skyddsvärde eftersom alla delar av ekosystemet har ett egenvärde. Skyddsvärdet grundar sig alltså i mer än att bara se grundvatten som en naturresurs. En naturresurs är per definition något som har ett värde för att det kan vara till nytta för människor. Skyddsvärdet för grundvatten grundar sig däremot alltså även i rena miljöaspekter.
I KM-scenariot skyddas grundvattnet både inom och utanför det aktuella området medan MKM-scenariot begränsar skyddet till nedströms det förorenade området (Naturvårdsverket, 2009). Grundvattnet nedströms skyddas i MKM-scenariot genom att halterna i grundvatten 200 m från det förorenade området inte får överskrida haltkriterierna för grundvatten (avstånd 0 m i KM-scenariot).
Referenser
Naturvårdsverket (2009). Riktvärden för förorenad mark. Modellbeskrivning och vägledning. (Rapport 5976).
Naturvårdsverket (2016). Bilaga 1 – Sammanställning av indata till riktvärdesmodellen.
Ytterligare information
Naturvårdsverket (u.d.). Utgångspunkter för avhjälpande av förorenade områden.
Om man inte beaktar skydd av grundvatten när man tar fram platsspecifika riktvärden, vad innebär det?
SGI:s synpunkter
När platsspecifika riktvärden tas fram finns vissa möjligheter att utesluta exponeringsvägar och skyddsobjekt som finns med i Naturvårdsverkets generella scenarier (KM och MKM). Ett skyddsobjekt ska bara uteslutas om det är uppenbart att skyddsobjektet antingen saknas, omöjligen kan exponeras eller helt saknar skyddsvärde. Tidsperspektivet är i samtliga fall idag och i framtiden (kommande generationer). Det räcker alltså inte med att riskerna för skyddsobjektet bedöms vara låga i dagsläget. Utgångspunkten i riskbedömningen och vid framtagning av platsspecifika riktvärden bör därför vara att grundvattnet utgör ett skyddsobjekt och att grundvattnet är skyddsvärt. Det innebär inte nödvändigtvis att samma skyddsvärde och samma skyddsnivå bör gälla allt grundvatten (Naturvårdsverket, u.d.).
I Naturvårdsverkets vägledningsmaterial (Naturvårdsverket, 2009) anges några punkter att tänka på när det gäller platsspecifika riktvärden och skydd av grundvatten. Exempelvis kan ett högre skydd för grundvatten vara motiverat när det gäller prioriterade föroreningar eller för områden som redan tidigare har höga bakgrundshalter i grundvatten (eftersom högre bakgrundshalter innebär att det finns mindre marginal till halter där negativa effekter kan uppkomma).
Slutligen bör observeras att platsspecifika riktvärden för jord sällan är ett bra verktyg för att beskriva problematiken kring föroreningsspridning och förorenat grundvatten. Därför kan andra, kompletterande, angreppssätt behöva användas i riskbedömningen.
Referenser
Naturvårdsverket (2009). Riktvärden för förorenad mark. Modellbeskrivning och vägledning. (Rapport 5976). September 2009.
Naturvårdsverket (u.d.). Utgångspunkter för avhjälpande av förorenade områden.