Vi använder kakor (cookies) för att göra din upplevelse av vår webbplats så bra som möjligt. Om du väljer att godkänna eller att surfa vidare på vår webbplats innebär det att du samtycker till att vi använder kakor. Mer information om kakor

Riskbedömning miljö

Underlaget till frågor och svar utgörs av frågeställningar kopplade till verkliga objekt och beskriver ofta en komplex situation. Frågorna och svaren har därför i flera fall förenklats och/eller modifierats för att bli begripliga och fungera som exempel. 

Skydd av markmiljö

  • Markmiljön som skyddsobjekt
    Publicerad 15 februari 2024

    Ett tidigare industriområde ska bebyggas med bostäder. Marken består av fyllnadsmassor. Är det OK att bortse från skyddsobjektet markmiljö när man tar fram platsspecifika riktvärden?

    SGI:s synpunkter

    När en riskbedömning av ett förorenat område ska göras ska utgångspunkten vara att beakta de skyddsobjekt som bevisligen finns på och i anslutning till det förorenade området. Det är endast i verkligt speciella situationer som skyddsobjekt kan uteslutas. För att det ska vara befogat att stryka ett skyddsobjekt redan i riskbedömningen måste det vara uppenbart att:

    1)      Skyddsobjektet saknas.

    2)      Skyddsobjektet helt saknar skyddsvärde.

    Tidsperspektivet är i båda fallen idag och i framtiden (kommande generationer).

    I det aktuella fallet har skyddsobjektet markmiljö strukits från riskbedömningen och har därmed ansetts helt sakna skyddsvärde. Att ta bort skyddsobjekt innebär att man sätter skyddsvärdet till noll, idag och i framtiden. Detta är ett radikalt antagande som överensstämmer dåligt med miljöbalkens synsätt samt vedertagen metodik för riskhantering i samhället generellt. I det aktuella fallet är antagandet ytterst tveksamt: ett nytt bostadsområde i utkanten av ett mindre samhälle, med landsbygd och jordbruksmark i närområdet.

    Angreppssättet att antingen beakta eller helt stryka ett skyddsobjekt leder lätt till slutsatsen att antingen har objektet ett högt skyddsvärde eller också saknas skyddsvärde helt och hållet. Detta är ett olämpligt synsätt och vi menar att det finns mellanting. Givetvis kan det vara problematiskt att bedöma hur stort skyddsvärdet är, och i förlängningen vilken skyddsnivå som är lämplig, men utgångspunkten måste vara att naturen ska skyddas, även markekosystemet. Att markekosystemet skadats av föroreningen är inte ett hållbart argument för att stryka markmiljön som skyddsobjekt.

    Om markekosystemet redan skadats bör målet vara att återskapa ett fungerande markekosystem som stödjer planerad markanvändning.

    När platsspecifika riktvärden tas fram vid en riskbedömning bör samma utgångspunkt gälla, det vill säga att alla skyddsobjekt ska beaktas. När det gäller markmiljö finns det dock även andra metoder för att bedöma risker. SGI anser att ett lämpligt första steg för bedömning av risker för markmiljö är att jämföra föroreningshalter i jord med generella riktvärden för skydd av markmiljö. Visar denna jämförelse på att det kan föreligga risk kan det vara motiverat med fördjupade utredningar för att minska osäkerheterna när det gäller risker för markekosystemet. En komplett ekologisk riskbedömning är dock ofta kostsam att utföra och inkluderar såväl kemiska som biologiska metoder. Därför är det lämpligt att arbeta stegvis och börja den fördjupade bedömningen med att använda kemiska biotillgänglighetsmetoder. För ytterligare information om metodik se exempelvis SGI:s rapporter Ekologisk riskbedömning: Att använda kemiska biotillgänglighetsmetoder i platsspecifik ekologisk riskbedömning (Berggren Kleja och Enell, 2021) och Fördjupad markekologisk riskbedömning: Skönsmon 2:12, fd Kubikenborgs sågverk och Sundsvalls fönsterfabrik (Tiberg m.fl., 2019).

    I många projekt är det svårt att göra sådana platsspecifika ekologiska riskbedömningar, eftersom de är kostsamma. I projekt där kemiska biotillgänglighetsmetoder inte är en framkomlig väg eller om det kvarstår stora osäkerheter och det inte är möjligt att göra en fullständig ekologisk riskbedömning så finns ytterligare ett sätt att gå vidare. Det är att ta med markmiljöfrågan inklusive osäkerheterna till riskvärderingen.

    Osäkerheterna när det gäller skydd av markmiljö kan då hanteras genom att formulera olika scenarier som speglar några olika risknivåer. I riskvärderingen värderar man dessa scenarier var för sig och får på det viset ett antal olika resultat (lika många som antalet scenarier). Resultaten kan sedan jämföras med varandra och man kan då dra slutsatser om osäkerheterna har någon betydelse för val av åtgärdsalternativ och i så fall på vilket sätt. Mer hjälp om riskvärderingsfrågor inklusive alternativa scenarier finns i SGI Vägledning 7 (SGI, 2022).

    Referenser

    Berggren Kleja, D. & Enell A. (2021). Ekologisk riskbedömning, Att använda kemiska biotillgänglighetsmetoder i platsspecifik ekologisk riskbedömning, Statens geotekniska institut, SGI, Linköping.

    Tiberg, C., Enell, A., Back, P-E. & Berggren Kleja, D. (2019). Fördjupad markekologisk riskbedömning, Skönsmon 2:12, fd Kubikenborgs sågverk och Sundsvalls fönsterfabrik, Statens geotekniska institut, SGI, Linköping.

    SGI (2022). Riskvärdering vid förorenade områden, Arbetsgång för hållbara åtgärder, SGI Vägledning 7, Statens geotekniska institut, SGI, Linköping.

    Ytterligare information

    Back, P-E., Enell, A., Fransson, M., Hermansson, S., Rosén, L., Volchko, Y., Wiberg, K. & Åberg, A. (2016). Markmiljöns skyddsvärde. En härledning med utgångspunkt i miljöetik och lagstiftning, SGI Publikation 27, Statens geotekniska institut, SGI, Linköping.

  • Markmiljöskydd i Naturvårdsverkets beräkningsverktyg
    Publicerad 15 februari 2024

    Hur ändrar man markmiljöskyddet i procent i beräkningsverktyget?

    SGI:s synpunkter

    Naturvårdsverkets riktvärdesmodell och beräkningsverktyg omfattar två skyddsnivåer avseende skydd av markmiljö: känslig markanvändning (KM) som motsvarar skydd av 75 % av marklevande arter och mindre känslig markanvändning (MKM) som motsvarar skydd av 50 % av marklevande arter. På fliken ”Inmatning” under ”skydd av markmiljö” markerar man skyddsnivå för det aktuella fallet. Beräkningsverktyget är inte utformat för att använda andra skyddsnivåer, men det är möjligt göra manuellt (se beskrivning i nästa stycke). Om beräkningsverktyget används på detta sätt är det mycket viktigt att det motiveras och dokumenteras tydligt i rapport och i beräkningsverktygets olika flikar. Notera dock att en lägre skyddsnivå än 50 % inte bör användas (Naturvårdsverket, 2009a).

    Om man av någon anledning vill göra en bedömning baserad på en annan skyddsnivå, till exempel 95 % av marklevande arter i ett känsligt område, går det att göra. En annan skyddsnivå kan tas fram baserat på ekotoxikologiska data för den aktuella föroreningen. Hur man tagit fram riktvärden för skydd av 50 respektive 75 % av marklevande arter framgår av Naturvårdsverkets rapport 5976 (Naturvårdsverket, 2009b) samt bilaga 1 (Naturvårdsverket, 2016a). Det är också möjligt att andra organisationer, till exempel myndigheter i andra länder, har tagit fram riktvärden för andra skyddsnivåer som kan användas. I beräkningsverktyget anges det nya riktvärdet som tagits fram som indata till ämnesparametrarna EKM eller EMKM beroende på aktuell markanvändning. Riktvärdesändringen görs genom att i fliken inmatning under modulen ”Skapa eller ta bort ämne” där man skapar nytt ämne och under modulen ”Ändra eget ämne” där själva ändringen av riktvärdet görs. Ändringen kommer då att framgå i bladen ”Kommentarer”, ”Uttagsrapport” samt ”Avvikelser ämnesdata” vilket är viktigt för transparensen av modellberäkningen. Hur justeringar av olika ämnesparametrar kan göras i beräkningsverktyget är beskrivet i bilaga 4 till Naturvårdsverkets rapport 5976 (Naturvårdsverket, 2016b).

    Referenser

    Naturvårdsverket (2009a). Riskbedömning av förorenade områden. En vägledning från förenklad till fördjupad riskbedömning. (Rapport 5977).

    Naturvårdsverket (2009b). Riktvärden för förorenad mark. Modellbeskrivning och vägledning. (Rapport 5976).

    Naturvårdsverket (2016a). Bilaga 1 – Sammanställning av indata till riktvärdesmodellen (PDF, 1,05 MB).

    Naturvårdsverket (2016b). Bilaga 4 Handledning för beräkningsprogram (PDF, 0,74 MB).

Skydd av grundvatten

  • Grundvattnets skyddsvärde
    Publicerad 15 februari 2024

    Hur kan man resonera kring grundvattnets skyddsvärde?

    SGI:s synpunkter

    I princip har grundvatten alltid ett skyddsvärde, bland annat på grund av befintliga eller framtida grundvattenuttag, grundvattenberoende ekosystem (utströmningsområden med mera) samt grundvattnet som en del av ekosystemets egna skyddsvärde. Skyddsvärdet omfattar alltså mer än bara naturresursen grundvatten. En naturresurs är per definition något som är till nytta för människor men grundvattnets skyddsvärde omfattar alltså även rena miljö-aspekter.

    En utgångspunkt vid värderingen av grundvattnets skyddsvärde bör vara miljömålet ”Grundvatten av god kvalitet” som är ett av totalt sexton nationella miljökvalitetsmål. Detta miljömål innebär att grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. Det innebär bland annat att:

    • Grundvattnets kvalitet är sådan att det inte begränsar användningen av grundvatten för allmän eller enskild dricksvattenförsörjning.

    • Utströmmande grundvatten ska ha sådan kvalitet att det bidrar till en god livsmiljö för djur och växter i källor, våtmarker, sjöar och vattendrag.

    • Grundvattennivåerna är sådana att negativa konsekvenser för vattenförsörjning, markstabilitet eller djur- och växtliv i angränsande ekosystem inte uppkommer.

    • Grundvattenförekomster som omfattas av förordningen (2004:660) om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön har god kemisk status.

    Grundvattnet kan vara skyddsvärt ur en rad olika aspekter. Förutom att det kan nyttjas av människan direkt (dricksvatten, bevattning etc.) finns det andra värden som kan vara betydande där även kommande generationers behov ska beaktas. Dessutom har grundvattnet ett värde som en del av ekosystemet, utan att direkt användas av människor. Enligt det miljöetiska synsätt som miljöbalken bygger på har ekosystemet ett eget skyddsvärde och grundvattnet utgör en viktig del av ekosystemet. Några olika aspekter att ta hänsyn till när man diskuterar skyddsvärdet hos grundvatten är till exempel:

    • Hälsa (dricksvatten på plats och nedströms, ånga till byggnader, dusch och tvätt, bevattning).

    • Miljöskydd (upptag i organismer, livsmiljö för organismer, grundvattenberoende ekosystem, ytvattenekosystem nedströms).

    • Naturresurs (befintlig samt möjlig framtida grundvattenresurs).

    • Socioekonomi (påverkan på fastighetsvärden, påverkan på ekosystemtjänster).

    Av Naturvårdsverkets vägledningsmaterial (Naturvårdsverket, 2009) framgår att grundvatten inte bara är skyddsvärt som naturresurs utan att andra aspekter också måste beaktas: ”Förutom att skydda människors hälsa bör grundvattnet också ha en kvalitet som inte hindrar etablering av växter och dess rotsystem. Föroreningshalterna bör inte leda till direkta eller indirekta negativa effekter på djur och växter genom upptag av föroreningar. Halterna bör inte heller ge negativa miljöeffekter i områden med utströmmande grundvatten, som till exempel våtmarker eller ytvattenrecipienter.”

    Värdering av grundvatten görs även i andra sammanhang än i arbetet med förorenad mark, till exempel i samband med infrastrukturprojekt eller vid fysisk planering. Därför kan det vara relevant att lyfta blicken och se hur grundvatten värderas inom andra områden.

    Referenser

    Naturvårdsverket (2009). Riskbedömning av förorenade områden. En vägledning från förenklad till fördjupad riskbedömning. (Rapport 5977).

    Ytterligare information

    Göransson, A (2008). Kan grundvatten värderas? Grundvattenrådet för Kristianstadslätten.

    Naturvårdsverket (2002). Värdering av grundvattenresurser. Metoder och tillvägagångssätt. Rapport 5142.

    Thorsbrink M, Dahlqvist P, Holgersson B, McCarthy J (2016). Geologins betydelse för grundvattenberoende ekosystem. SGU-rapport 2016:11. Sveriges Geologiska Undersökning, Uppsala

  • Grundvattenskydd i Naturvårdsverkets riktvärdesmodell
    Publicerad 15 februari 2024

    Hur tas hänsyn till grundvattnets skyddsvärde i Naturvårdsverkets riktvärdesmodell?

    SGI:s synpunkter

    I Naturvårdsverkets beräkningsverktyg för riktvärden kan skydd av grundvatten beaktas på två sätt. Det första sättet är att grundvattnet i en uttagsbrunn för dricksvatten skyddas om exponeringsvägen ”intag av dricksvatten” har markerats på inmatningsbladet och därmed inkluderas i beräkningen av riktvärden för människors hälsa. Det andra sättet att skydda grundvattnet är att markera ”Skydd av grundvatten beaktas” på inmatningsbladet. Innebörden av det senare är att grundvatten skyddas oberoende av om det sker något dricksvattenuttag, dvs. grundvattnet skyddas på andra grunder än utifrån dricksvattenanvändning. För flertalet ämnen har Naturvårdsverket dock satt haltkriteriet för grundvatten till 50 % av Livsmedelsverkets eller WHO:s dricksvattennorm (Naturvårdsverket, 2016).

    I princip har grundvatten alltid ett skyddsvärde, bland annat på grund av befintliga eller framtida grundvattenuttag, grundvattenberoende ekosystem (utströmningsområden m.m.) samt att grundvattnet i sig själv har ett skyddsvärde eftersom alla delar av ekosystemet har ett egenvärde. Skyddsvärdet grundar sig alltså i mer än att bara se grundvatten som en naturresurs. En naturresurs är per definition något som har ett värde för att det kan vara till nytta för människor. Skyddsvärdet för grundvatten grundar sig däremot alltså även i rena miljöaspekter.

    I KM-scenariot skyddas grundvattnet både inom och utanför det aktuella området medan MKM-scenariot begränsar skyddet till nedströms det förorenade området (Naturvårdsverket, 2009). Grundvattnet nedströms skyddas i MKM-scenariot genom att halterna i grundvatten 200 m från det förorenade området inte får överskrida haltkriterierna för grundvatten (avstånd 0 m i KM-scenariot).

    Referenser

    Naturvårdsverket (2009). Riktvärden för förorenad mark. Modellbeskrivning och vägledning. (Rapport 5976).

    Naturvårdsverket (2016). Bilaga 1 – Sammanställning av indata till riktvärdesmodellen (PDF, 1,05 MB).

    Ytterligare information

    Naturvårdsverket (u.d.). Utgångspunkter för avhjälpande av förorenade områden .

     

    Om man inte beaktar skydd av grundvatten när man tar fram platsspecifika riktvärden, vad innebär det?

    SGI:s synpunkter

    När platsspecifika riktvärden tas fram finns vissa möjligheter att utesluta exponeringsvägar och skyddsobjekt som finns med i Naturvårdsverkets generella scenarier (KM och MKM). Ett skyddsobjekt ska bara uteslutas om det är uppenbart att skyddsobjektet antingen saknas, omöjligen kan exponeras eller helt saknar skyddsvärde. Tidsperspektivet är i samtliga fall idag och i framtiden (kommande generationer). Det räcker alltså inte med att riskerna för skyddsobjektet bedöms vara låga i dagsläget. Utgångspunkten i riskbedömningen och vid framtagning av platsspecifika riktvärden bör därför vara att grundvattnet utgör ett skyddsobjekt och att grundvattnet är skyddsvärt. Det innebär inte nödvändigtvis att samma skyddsvärde och samma skyddsnivå bör gälla allt grundvatten (Naturvårdsverket, u.d.).

    I Naturvårdsverkets vägledningsmaterial (Naturvårdsverket, 2009) anges några punkter att tänka på när det gäller platsspecifika riktvärden och skydd av grundvatten. Exempelvis kan ett högre skydd för grundvatten vara motiverat när det gäller prioriterade föroreningar eller för områden som redan tidigare har höga bakgrundshalter i grundvatten (eftersom högre bakgrundshalter innebär att det finns mindre marginal till halter där negativa effekter kan uppkomma).

    Slutligen bör observeras att platsspecifika riktvärden för jord sällan är ett bra verktyg för att beskriva problematiken kring föroreningsspridning och förorenat grundvatten. Därför kan andra, kompletterande, angreppssätt behöva användas i riskbedömningen.

    Referenser

    Naturvårdsverket (2009). Riktvärden för förorenad mark. Modellbeskrivning och vägledning. (Rapport 5976). September 2009.

    Naturvårdsverket (u.d.). Utgångspunkter för avhjälpande av förorenade områden .

  • Vattenskyddsområde
    Publicerad 15 februari 2024

    Är det generella KM-riktvärdet framtaget för att ge ett tillräckligt skydd för grundvattnet inom ett vattenskyddsområde?

    SGI:s synpunkter

    Utgångspunkten i Naturvårdsverkets generella scenarier är att grundvatten skyddas på och utanför den aktuella platsen i scenariot för känslig markanvändning (KM). Haltkriterierna för grundvatten är för de flesta ämnen 50 % av dricksvattennormen (Naturvårdsverket, 2016). I vissa fall kan det vara motiverat att justera haltkriterierna, vilket framgår indirekt av Naturvårdsverkets rapport 5976 (Naturvårdsverket, 2009):

    ”De grundvattenformationer som nationellt klassas som viktiga för nuvarande och framtida vattenförsörjning har ett särskilt högt skyddsvärde, men även mindre grundvattenresurser bör skyddas för framtida behov. Högre krav på vattnets kvalitet än dricksvattennormen kan ställas om detta är motiverat.”

    ”Vid beräkning av platsspecifika riktvärden bör dock hänsyn tas till bakgrundshalter i omgivande grundvatten och till grundvattenmagasinets storlek och skyddsvärde. Det syftar till att markföroreningen inte bör ge ett oacceptabelt halttillskott eller orsaka en oacceptabel belastning på grundvattnet.”

    ”Områden som redan tidigare har höga bakgrundshalter i grundvattnet på grund av naturlig eller antropogen påverkan. I sådana fall kan haltkriterierna behöva justeras, eftersom det finns en mindre marginal till de halter där negativa effekter kan uppkomma.”

    Ovanstående visar att det vid riskbedömning och beräkning av platsspecifika riktvärden är nödvändigt att ta hänsyn till grundvattnets skyddsvärde på platsen. Notera att för grundvattenförekomster behöver hänsyn även tas till beslutade miljökvalitetsnormer. Beslutade miljökvalitetsnormer framgår av VISS. Inom ett vattenskyddsområde har vatten naturligtvis ett högt skyddsvärde, och det är rimligt att utgå från KM-scenariot vad gäller skydd av grundvatten. Det innebär att man vid beräkning av platsspecifika riktvärden kryssar i rutan ”Skydd av grundvatten beaktas” och anger ”avstånd till skyddat grundvatten” till 0 m, samt anger ”avstånd till brunn” till 0 m, och att exponeringsvägen intag av dricksvatten finns med.

    Vare sig man använder de generella riktvärdena eller tar fram platsspecifika riktvärden så är det viktigt att se om förhållandena i övrigt överensstämmer med de som gäller för KM -scenariot. Det gäller till exempel det förorenade områdets storlek, geohydrologiska parametrar som hydraulisk konduktivitet och gradient samt utlakningsegenskaper. Man måste vara medveten om att den spridningsmodell som finns i Naturvårdsverkets beräkningsverktyg för riktvärden är en enkel och generell modell. I många fall ligger en grundvattentäkt i en geologisk miljö som avviker från den generellt antagna i beräkningsverktyget och då kan det finnas behov av mer detaljerade platsspecifika modelleringar.

    I ett vattenskyddsområde är grundvatten ett självklart skyddsobjekt och då behöver spridning och belastning beskrivas. Man bör inte bara titta på halter i marken, utan också göra en bedömning av mängden förorening som kan belasta recipienten/skyddsobjektet (Fröberg et al., 2021). Stora områden med måttliga halter kan utgöra en större risk än små områden med höga halter. Detta visar att enbart fokus på riktvärden kan bli missvisande inom vattenskyddsområden (liksom även i andra sammanhang).

    Referenser

    Fröberg M., Wernersson A-S., Hermansson S. & Bengtsson H. (2021). Bedömning av förorenade områdens belastning på yt- och grundvatten, Statens geotekniska institut, SGI, Linköping.

    Naturvårdsverket (2009). Riktvärden för förorenad mark. Modellbeskrivning och vägledning. (Rapport 5976).

    Naturvårdsverket (2016). Bilaga 1 – Sammanställning av indata till riktvärdesmodellen. (PDF, 1,05 MB)

  • Haltkriterier för grundvatten i Naturvårdsverkets riktvärdesmodell
    Publicerad 15 februari 2024

    Vad är det för haltkriterier som styr bedömningen för skydd av grundvatten i riktvärdesmodellen? Är det ekotoxikologiska eller hälsoriskbaserade haltkriterier?

    SGI:s synpunkter

    De haltkriterier för grundvatten som används i Naturvårdsverkets riktvärdesmodell är baserade på dricksvattennormer från Livsmedelsverket och WHO, i de fall sådana finns. Haltkriterierna i riktvärdesmodellen motsvarar 50 % av dricksvattennormen och är i första hand hälsoriskbaserade (Naturvårdsverket, 2016). För en del ämnen tas hänsyn till att grundvattnet kan vara otjänligt som dricksvatten på grund av lukt och smak vid lägre halter än vad som utgör en hälsorisk, i analogi med Livsmedelsverkets dricksvattennorm. Haltkriterierna för grundvatten i riktvärdesmodellen är alltså i huvudsak hälsoriskbaserade, oavsett om grundvattnet nyttjas som dricksvatten eller skyddas ur miljösynpunkt (exempelvis ekologiska värden).

    Observera att haltkriterierna är tänkta att användas i beräkningsmodellen för att göra ”baklängesberäkningar” till riktvärden i mark. Baklängesberäkning innebär att man utifrån en tolerabel halt i grundvattnet räknar fram den halt i jord som kan ge upphov till denna grundvattenhalt. Haltkriterierna är inte tänkta att användas för en direkt jämförelse med uppmätta halter i grundvatten. Då bör andra jämförvärden och haltkriterier användas, till exempel de som finns i SGU:s bedömningsgrunder för grundvatten (SGU, 2013).

    Referenser

    Naturvårdsverket (2016). Bilaga 1 – Sammanställning av indata till riktvärdesmodellen (PDF, 1,05 MB).

    SGU (2013). Bedömningsgrunder för grundvatten. (SGU-rapport 2013:01). Sveriges geologiska undersökning.

  • Borttagande av skydd av grundvatten (före detta vattentäkt)
    Publicerad 15 februari 2024

    Kan skydd av grundvatten tas bort vid beräkning av platsspecifika riktvärden med motiveringen att vattenverket är stängt och inga brunnar får borras inom området?

    SGI:s synpunkter

    Som motiv till att ta bort skydd av grundvatten i detta fall har bland annat följande skrivning i Naturvårdsverkets vägledningsmaterial angetts (Naturvårdsverket, 2009; avsnitt 6.3.1.):

    ”Skydd av grundvatten för dricksvattenändamål är inte alltid motiverat vid ett förorenat område. Om grundvattnet redan av andra skäl inte är tjänligt som dricksvatten eller bevattningsvatten och inte heller kan förväntas bli tjänligt ens efter vattenbehandling inom en överskådlig tid bedöms inte skydd av grundvatten för dricksvattenändamål vara motiverat. Andra krav på grundvattnet kan dock ställas av hänsyn till miljöaspekter, exempelvis när grundvattnet är spridningsväg till ytvatten eller ger påverkan på andra ekosystem såsom våtmarker.”

    Att grundvatten inte nyttjas av människor stämmer i dagsläget. Att välja att inte ta med skydd av grundvatten innebär dock att man sätter en begränsning på hur området nyttjas även i framtiden eftersom en riskbedömning ska omfatta långtidsperspektivet. Det kan inte uteslutas att en vattentäkt kan tas i drift igen efter det att en lämplig reningsteknik tagits fram och installerats. Man ska också vara medveten om att grundvatten kan nyttjas för andra ändamål än som dricksvatten. Det kan exempelvis vara för bevattning av grödor och fruktodlingar eller som dricksvatten för kreatur och andra tamdjur.
    Det är alltså rimligt att grundvattnet betraktas som skyddsvärt inom riskbedömningen även om täkten inte är i drift idag och de boende inte kommer att anlägga egna brunnar.

    I detta sammanhang kan nämnas att resonemangen om skydd av grundvatten i Naturvårdsverkets vägledning speglar ett äldre synsätt som inte alltid stämmer med andemeningen i miljöbalken, de svenska miljökvalitetsmålen samt EU:s vattendirektiv. Då grundvattnets skyddsvärde ska bedömas bör utgångspunkten alltid vara att grundvatten är skyddsvärt, liksom alla andra komponenter i ekosystemen. Det är en naturlig utgångspunkt eftersom grundvattnet är en del av naturen. Av miljöbalkens portalparagraf samt miljöbalkens förarbeten framgår tydligt att naturen har ett eget skyddsvärde. Detta skyddsvärde finns även för grundvatten, oberoende av om grundvattnet idag används som dricksvatten eller inte. Sedan kan det naturligtvis finnas undantag där grundvattnet är helt ointressant för både människor och naturen i sig på både kort och lång sikt, men det är i så fall just undantag.

    Referenser

    Naturvårdsverket (2009). Riktvärden för förorenad mark. Modellbeskrivning och vägledning. (Rapport 5976). September 2009.

Skydd av ytvatten

  • Stor utspädning i recipient
    Publicerad 15 februari 2024

    Har utspädningens storlek i recipienten någon betydelse?

    SGI:s synpunkter

    Vid beräkning av utspädning från grundvatten till ytvatten i Naturvårdsverkets riktvärdesmodell så antas fullständig omblandning samt att inga andra föroreningskällor belastar recipienten. I praktiken är detta sällan fallet eftersom föroreningshalterna kan vara högre lokalt vid utsläppspunkten, till exempel i mindre vikar, i djuphålor och liknande. Man bör därför vara försiktig i sina antaganden om utspädningseffekter.

    När det gäller spridning av förorening till stora sjöar och vattendrag, där utspädningen är stor och föroreningshalterna i ytvattnet (eller haltökningen) därför blir liten, är det särskilt viktigt att riskbedömningen har ett brett perspektiv. Man bör då inte fokusera på riktvärden för jord, utan också titta på belastningen på recipienten (Fröberg et al., 2021), både vad gäller vilka föroreningsmängder som tillförs vattendraget och om det sker en ackumulering i sedimenten och/eller biota (Naturvårdsverket, 2009). Hela det ”belastningsutrymme” som ytvattnet klarar av får heller inte upptas av föroreningar från det förorenade området eftersom det ofta finns annat som bidrar till den totala belastningen. Med brett perspektiv menas också att riskbedömningen måste ta hänsyn till vad som händer på kort och lång sikt (till exempel ackumulation, förändrade spridningsförutsättningar, kvarvarande mängder förorening som under lång tid bidrar till föroreningsspridning och belastning på recipient). Därför bör man inte enbart förlita sig på riktvärdesberäkningar när man bedömer dessa risker.

    Naturvårdsverket anger i sina utgångspunkter för avhjälpande av förorenade områden (Naturvårdsverket, u.d.) att ytvatten ska skyddas så att kvaliteten är god och inte försämras och så att bakgrundshalterna inte ökar.

    Referenser

    Fröberg M, Wernersson A-S, Hermansson S och Bengtsson H, 2021, Bedömning av förorenade områdens belastning på yt- och grundvatten, Statens geotekniska institut, SGI, Linköping.

    Naturvårdsverket (2009). Riktvärden för förorenad mark. Modellbeskrivning och vägledning. Rapport 5976.

    Naturvårdsverket (u.d.). Utgångspunkter för avhjälpande av förorenade områden .

  • Haltkriterier för ytvatten i Naturvårdsverkets riktvärdesmodell
    Publicerad 15 februari 2024

    Ingår bedömningsgrunderna för miljökvalitetsnormer som haltkriterier för ytvatten i Naturvårdesverkets riktvärdesmodell?

    SGI:s synpunkter

    Hur haltkriterierna för ytvatten har räknats fram varierar och beskrivs för olika ämnesgrupper i avsnitt 2.5 i bilaga 1 till Naturvårdsverkets rapport 5976 (Naturvårdsverket, 2009 & 2016). För enskilda ämnen framgår hur haltkriterierna tagits fram av tabell A3.7 i samma bilaga. I samband med att beräkningsverktyget reviderades 2016 reviderades även bilaga 1. För några ämnen publicerades även datablad där bland annat haltkriterier för ytvatten beskrivs. I Naturvårdsverkets riktvärdesmodell betecknas haltkriterier för ytvatten som Ccrit-sw, men här benämns de fortsättningsvis som ytvattenkriterier.

    Sammanfattningsvis gäller att för metaller, PCB och dioxiner baseras ytvattenkriteriet på bakgrundshalter (halter uppmätta på bakgrundslokaler) och TBT på screeningdata (halter uppmätta på både bakgrundslokaler och påverkade lokaler). Övriga ytvattenkriterier baseras på effektbaserade bedömningsgrunder, som ska skydda vattenlevande organismer. I första hand används så kallade EQS-värden, (Environmental Quality Standards). EQS-värdena är framtagna för vattenmyndigheternas klassificering av ytvattenstatus. För övriga ämnen har effektbaserade bedömningsgrunder hämtats från andra länder. Av tabellen nedan framgår för vilka ämnen/ämnesgrupper som ytvattenkriterier har baserats på EQS-värden, andra länders värden respektive bakgrundshalter.

    Sammanställning av hur ytvattenkriterier har tagits fram. (PDF, 0,16 MB)

    Referenser

    Naturvårdsverket (2009). Riktvärden för förorenad mark. Modellbeskrivning och vägledning. Rapport 5976.

    Naturvårdsverket (2016). Bilaga 1 – Sammanställning av indata till riktvärdesmodellen (PDF, 1,05 MB)

 
Senast uppdaterad/granskad: 2021-10-08
Hjälpte informationen dig?