Vi använder kakor (cookies) för att göra din upplevelse av vår webbplats så bra som möjligt. Om du väljer att godkänna eller att surfa vidare på vår webbplats innebär det att du samtycker till att vi använder kakor. Mer information om kakor

Riskbedömning hälsa

Underlaget till frågor och svar utgörs av frågeställningar kopplade till verkliga objekt och beskriver ofta en komplex situation. Frågorna och svaren har därför i flera fall förenklats och/eller modifierats för att bli begripliga och fungera som exempel. 

Exponeringsförhållanden

  • Oral biotillgänglighet – använd-ning vid beräkning av platsspecifika riktvärden
    Publicerad 15 februari 2024

    Vad bör man tänka på om man använder biotillgänglighetsanalyser vid beräkning av platsspecifika riktvärden?

    SGI:s synpunkter

    Vid bedömningar av hälsorisker med förorenad jord anses oralt intag ofta vara en viktig exponeringsväg (dock beroende på markanvändning). Vid hälsoriskbedömning av förorenad jord förutsätts oftast att 100 % av det intagna ämnet tas upp i kroppen (riskbedömningen utgår då från totalhalten i provet). Detta antagande kan vara mycket konservativt (och ger samtidigt en säkerhetsmarginal). Genom att i stället ta hänsyn till vad som är biotillgängligt i jorden kan man öka precisionen i riskbedömningen.

    Hälsoriskbedömningar baseras vanligtvis på uppskattat tolerabelt dagligt intag (TDI). För beräkning av platsspecifika riktvärden så kan man även använda laboratorietester som simulerar utlakning i mage-tarmkanal vilket ger ett mått på biotillgänglig halt. Jord är en komplex matris och föroreningar kan vara olika hårt bundna till matrisen, och därmed vara olika biotillgängliga. För att uppskatta den orala biotillgängligheten har olika provrörstester utvecklats i olika länder. UBM-metoden är en av dem. SGI rekommenderar den metoden då den utförs enligt en internationell standard (ISO 17924:2018), och är validerad för arsenik, antimon, kadmium och bly. Det finns dock även andra testmetoder.

    UBM-metoden simulerar utlakningsprocesserna i mag-tarmkanalen. Kortfattat, så vägs ett siktat jordprov in och lakas i tre steg med artificiell saliv, magsaft och galla/tunntarmsvätska och simulerar utlakningen i munhåla, mage och tunntarm. Efter centrifugering analyseras halten löst förorening och relateras till den totala halten förorening i jordprovet. Med testet bestäms på så sätt en biotillgänglig andel som kan användas vid beräkning av riktvärden. Den biotillgänglighetsfaktor som ska anges i beräkningsverktyget (biotillgänglighetsfaktor, oral biotillgänglighet fbio_or) avser relativ biotillgänglighet. Relativ biotillgänglighet är den biotillgängliga andelen i den undersökta jorden (dvs. resultatet från UBM-test) i förhållande till vad som antagits vid bestämning av toxikologiskt referensvärde.

    Upptaget i kroppen av en förorening sker framför allt i tunntarmen (precis som för näringsämnen). Den lösliga halten efter centrifugering i testet simulerar alltså halten i tunntarmen efter passage via munhåla och mage, och är den maximala halt som kan transporteras över människans tunntarm och potentiellt nå målorgan och där ha en toxisk effekt.

    Eftersom upptaget av en förorening, precis som näringsämnen, sker i tunntarmen använder man normalt den biotillgängliga halten i tunntarmen. Vill man göra en konservativ bedömning kan man använda halten i magen, eller totalhalten i provet. Notera att detta gäller principiellt. I ett specifikt fall, då endast något enstaka test gjorts, är det inte möjligt att fastslå om ett visst resultat är konservativt eller inte eftersom slumpeffekter spelar in vid en enskild mätning.

    SGI anser att om värdet för oral biotillgänglighet ska justeras vid beräkning av platsspecifika riktvärden ska det finnas ett dataunderlag som är tillräckligt för en statistisk bearbetning. Precis som för annan provtagning är det viktigt att de uttagna proven är representativa för området som ska riskbedömas och att eventuella olika egenskapsområden bedöms separat. Antalet mätvärden som behövs beror på hur representativa proverna är, variabiliteten samt vilken säkerhet som behövs i slutresultatet.

    Vilket eller vilka värden på biotillgänglighetsfaktorn som slutligen ska användas vid riktvärdesberäkningen måste bedömas från fall till fall. Det är dock viktigt att inte välja ett värde som leder till underskattning av riskerna. Valet bör baseras på en statistisk bearbetning av data där osäkerheterna beaktas. Viss hjälp vid val av representativt värde finns i bilaga 2 till Naturvårdsverkets rapport 5977 (Naturvårdsverket, 2009).

    Referenser

    Naturvårdsverket (2009). Riskbedömning av förorenade områden. En vägledning från förenklad till fördjupad riskbedömning. (Rapport 5977).

    Ytterligare information

    Kemakta och IMM (2023). Datablad för bly.  (PDF, 0,49 MB)

    SGI (2012). Test för oral biotillgänglighet vid SGI.  (PDF, 1,06 MB)

    Törneman, N., Cox, E.E., Durant, N.D., Azziz, C. & Bouwer. E. (2009). Biotillgänglighet som företeelse och vid riskbedömningar av förorenade områden (PDF, 6,46 MB). (Rapport 5895). Naturvårdsverket. 

  • Markhöjning som utgångspunkt för platsspecifika riktvärden
    Publicerad 15 februari 2024

    Kan man använda en potentiell markhöjning som utgångspunkt vid beräkning av och tillämpning av platsspecifika riktvärden?

    SGI:s synpunkter

    Att använda en potentiell markhöjning som utgångspunkt i en riskbedömning inför en åtgärd bedömer vi är olämpligt av flera skäl.

    Området som ska åtgärdas är ett förorenat område där ett åtgärdsbehov föreligger. Att täcka över marken/höja upp markytan är som SGI ser det inte en förutsättning för en riskbedömning, utan en åtgärd som man vill göra i samband med eller efter en sanering. Det innebär att åtgärden måste uppfylla de krav på en avhjälpandeåtgärd som ställs av miljöbalken och rättspraxis, vilket en enkel övertäckning av föroreningen inte per automatik gör. Att inkludera en potentiell övertäckning/upphöjning som utgångspunkt för en riskbedömning gör att man indirekt och per automatik har gjort en värdering av att åtgärden är den lämpligaste. Det hindrar ett möjligt annat utfall i bedömningen av åtgärdsomfattning. Det är inte i linje med gängse utredningsförfarande.

    I stället bör riskbedömningen, enligt SGI, utgå från att området saneras för att kunna möjliggöra markanvändningen enligt detaljplanen. En riskbedömning kan vara, och är med fördel, platsspecifik, men man bör undvika sådana begränsningar i markanvändningen som lätt kan kullkastas (till exempel vid förändringar i planeringen av området – idag eller i framtiden). Vi anser att de riktvärden som räknats fram och används som mätbara åtgärdsmål i saneringen därför inte bör utgå från en möjlig framtida höjd markyta. Skulle man av något skäl efter en åtgärdsutredning och i en riskvärdering komma fram till att en övertäckning är bästa alternativet för att hantera risken med föroreningssituationen, så är det ett en värdering som görs utanför en riskbedömning av den befintliga föroreningssituationen.

    En bedömning av OM en övertäckning som riskreducerande åtgärd är tillräcklig och långsiktigt hållbar behöver dock, liksom för andra åtgärdslösningar, innefatta en annan typ av riskbedömning än den som görs inför en åtgärdsutredning. Utöver den förväntade minskade exponeringen när barriären som övertäckningen innebär är när den är intakt behöver bedömningen också innefatta förväntad livslängd, behov och ansvar för kontroll och eventuellt underhåll mm som riskreduktionen är avhängig.

  • Exponeringstid förskola
    Publicerad 15 februari 2024

    Är det rimligt att justera vistelsetiden i anslutning till en förskola i förhållande till den vistelsetid som ansätts vid beräkning av generella riktvärden för känslig markanvändning?

    SGI:s synpunkter

    En riskbedömning har genomförts för ett skogsområde som angränsar till en förskola och som nyttjas av förskolan för lek och annan verksamhet. I riskbedömningen har två scenarier ställts upp. I det ena scenariot är exponeringstiden satt till 365 dagar per år, dvs i överensstämmelse med det som gäller för det generella scenariot för känslig markanvändning. I det andra scenariot har exponeringstiden satts till 250 dagar per år med motiveringen:

    ”Ett antagande om att ett litet barn skulle befinna sig inom en förskolas lekområde 365 dagar om året bedöms dock vara något överskattat. Ett rimligt men även det konservativt antagande skulle kunna vara en vistelsetid om 250 dagar (50 veckor om året, 5 dagar i veckan).”

    Det är svårt att uttala sig om vad som är ett ”korrekt” antagande vad gäller antal exponeringstillfällen. Det kan vara så att de allra flesta barn som går på förskolan inte vistas inom området mer än 250 dagar per år. Men det är rimligt att utgå från att åtminstone en del av de barn som går på förskolan bor i närområdet. Det är därmed rimligt att dessa barn ska kunna nyttja området även utanför tider då förskolan har verksamhet utan att det uppkommer risk för hälsoeffekter.

    SGI vill även lyfta fram en skrivning i Naturvårdsverkets vägledning (Naturvårdsverket, 2009). Där skriver man angående platsspecifika hälsoriskbaserade riktvärden att:

    ”De exponeringsscenarier som används för att ta fram hälsoriskbaserade riktvärden syftar inte till att i detalj beskriva den exponering som sker i dagsläget. I stället är de ett sätt att definiera de aktiviteter som ska kunna förekomma vid den givna markanvändningen utan att det uppkommer risk för hälsoeffekter också i ett långsiktigt perspektiv.”

    Referenser

    Naturvårdsverket (2009). Riktvärden för förorenad mark. Modellbeskrivning och vägledning. (Rapport 5976)

  • Exponeringsvägen intag av växter
    Publicerad 15 februari 2024

    I beräkningarna av platsspecifika riktvärden har man antagit att konsumtionen av egenodlat från platsen kommer att vara 0,5 % av dagsintaget av grönsaker/frukt. Hur mycket är det acceptabelt att justera andelen intag av egenodlade växter vid känslig markanvändning, men med hänsyn till att begränsade odlingsmöjligheter föreligger exempelvis på grund av flerfamiljshus?

    SGI:s synpunkter

    I de olika rapporter som SGI granskar inom expertstödet är det inte ovanligt att man föreslår justeringar avseende intag av växter eller helt stryker exponeringsvägen. Då andelen egenodlade växter justeras, är det inte ovanligt att man gör antaganden som innebär att andelen egenodlat avviker mycket från det generella scenariot för känslig markanvändning (för vilket det generella antagandet är att 10 % av konsumtionen är egenodlad). Detta kanske speglar den situation som råder i dagsläget, men SGI vill poängtera att det är viktigt att riskbedömningen ska ha ett långt tidsperspektiv. Människor har alltid odlat och man kan förvänta sig att man kommer att göra så även i framtiden. Idag finns ett allt större intresse för stadsodling, något som var mindre vanligt bara ett decennium tillbaka.

    Detta visar att det är svårt att förutsäga människors beteende även i det kortare perspektivet, och att riskbedömning därför måste ha ett brett perspektiv som tillåter olika livsstilar, markanvändning och verksamheter. Observera också att riskbedömningen ska göras utifrån att enskilda individer ska skyddas, inte en ”medel-person”. Alltså ska hänsyn tas också till dem som odlar mycket och/eller plockar bär/frukt i en park. Naturvårdsverket beskriver i rapport 5976 (Naturvårdsverket, 2009) hur man bör tänka vid en riskbedömning;

    ”De exponeringsscenarier som används för att ta fram hälsoriskbaserade riktvärden syftar inte till att i detalj beskriva den exponering som sker i dagsläget. I stället är de ett sätt att definiera de aktiviteter som ska kunna förekomma vid den givna markanvändningen utan att det uppkommer risk för hälsoeffekter också i ett långsiktigt perspektiv”.

    Att göra överslagsberäkningar som redovisar vad en viss andel egenodlade grönsaker motsvarar, både i antal kg grönsaker/frukt och odlingsyta är ett bra angreppssätt för att illustrera vad antaganden kan innebära i praktiken.

    Referenser

    Naturvårdsverket (2009). Riktvärden för förorenad mark. Modellbeskrivning och vägledning. (Rapport 5976)

Senast uppdaterad/granskad: 2021-10-08
Hjälpte informationen dig?