Vi använder kakor (cookies) för att göra din upplevelse av vår webbplats så bra som möjligt. Om du väljer att godkänna eller att surfa vidare på vår webbplats innebär det att du samtycker till att vi använder kakor. Mer information om kakor

Stranderosion vid Skånes kust. Foto: SGI/Torbjörn Thuresson

Erosion vid kuster och sjöar

Havsstränderna utsätts ständigt för erosion som gör att material hela tiden försvinner från stränderna. I princip transporteras sand från stränderna ut till havs och avsätts i revlar och bankar som kontinuerligt kommer att växa i omfattning och utbredning.

I vissa fall sker mer omfattande erosionsangrepp, särskilt vid stormar som oftast inträffar under höst och vinter. Våg- och vattenrörelser kan då vara så starka att stora, sammanhängande delar av stränderna kan försvinna vid ett och samma tillfälle. Under vissa förhållanden kan till och med anlagda erosionsskydd förstöras eller deras funktion bli otillräcklig. Anledningen till detta är att vid högt vattenstånd i kombination med kraftiga vindar kan vågorna slå in på ett under normala förhållanden opåverkat strandområde och dra med sig jordmaterial ut på djupare vatten, där strömmar för det vidare bort från stranden.

Sedimenttransporten är en del i en naturlig balans utmed en strand. I riktning rakt ut från stranden kan det råda en balans mellan delar där bottnens profil sjunker, genom erosion, och andra delar där profilen stiger, genom ackumulation. I riktning längs stranden kan det finnas en balans under längre tidsperioder mellan förhållanden som medför erosion och förhållanden som medför ackumulation. Utmed andra stränder kan istället ett förhållande som medför erosion dominera, vilket leder till obalans för sedimentförhållandena. Den naturliga balansen kan störas av mänskliga aktiviteter, exempelvis konstruktioner i vatten eller uppbyggda strandskydd.

Storleken på de krafter som leder till erosion av sediment beror av strandens form, sedimentens egenskaper samt vågornas höjd, längd och riktning. Krafterna ökar med ökande våghöjd. Flacka stränder medför att energin från vågorna omvandlas till andra energiformer på en lång sträcka och vågorna leder därmed till mindre påverkan än vid branta stränder.

Det är samma processer som orsakar stranderosion i sjöar, framförallt i de större sjöarna. Vissa processer, såsom vågenergi och strömmar, kan minska avsevärt om det är en liten sjö, och detta leder i sin tur till mindre erosion.

Alla mänskliga aktiviteter i kustzonen eller strandzonen påverkar stränderna på något sätt. Samtidigt som det finns en önskan om större tillgänglighet till strandområden måste risken för negativa effekter på stränderna noga övervägas. Oftast har stränderna intagit ett jämviktsläge som kan störas genom till synes små ingrepp. Exempelvis kan utläggning av en strandskoning som erosionsskydd eller en omläggning av utlopp för älvar och andra vattendrag orsaka en rubbad sedimentbalans med erosion som följd.

Mer information

Se rapporten Mekanismer vid stranderosion, SGI Varia 533 (PDF, Okänd storlek) (PDF).

 

Senast uppdaterad/granskad: 2018-10-30
Hjälpte informationen dig?