Kvickleror är så kallade högsensitiva leror som kan förlora större del av sin hållfasthet vid kraftig störning, till exempel vid skred. När de sammanhållande krafterna mellan lerpartiklarna går förlorade hamnar leran i flytande tillstånd och blir ’kvick’.

För att en lera i Sverige ska definieras som kvicklera ska sensitiviteten (kvoten mellan ostörd och omrörd skjuvhållfasthet) vara större än 50 och den omrörda odränerade skjuvhållfastheten vara mindre än 0,4 kPa (Larsson, 2008).

Kvicklera uppstår när saltjoner i saltvattenavsatta leror med hög salthalt lakas ur (Rankka et al. 2004). Att en lera är urlakad betyder dock inte nödvändigtvis att leran är kvick – bara att förutsättningarna finns. I högsensitiv lera och kvicklera är saltinnehållet generellt lägre än i intakt marin lera på grund av urlakning av salt i porvattnet.